Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet, november - Prestläran och den fria forskningen. 1. Af Carl von Bergen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PRESTLÄRAN OCH DEN FRIA FORSKNINGEN. 467
är icke mot dem man rättvisligen kan rikta anklagelsen för ett
afgudiskt öfverskattande af det förståndsmessiga vetandet. I åratal
har det religiösa framstegspartiet i Sverige gjort till sina sträf-
vandens ögonmärke att, gent imot den bornerade teologiska doktrina-
rismens förvillelser, framhålla och bereda utrymme åt detpraktiska,
det klara och starka personliga lifvet. Och då det i våra dagar
framför allt gäller att bringa till stånd en väckelse och pånytt-
födelse bland sjelfva folket, så har den svenska »nyrationalismen»
utan uppskof gripit sig an med den nationela folkbildningens sak.
Det är sant, att i Sverige numera »drifves allvarligen på en all-
män folkupplysning», men att så sker, att vårt fädernesland i detta
hänseende står högt bland Europas folk, derföre har nationen till
stor del att tacka just desse s. k. »nyrationalister», hvilka svenske
och danske ortodoxer äflas att framställa i en ofördelaktig dager.
Vår folkskolas talan föres i detta ögonblick kraftigast och med
största framgång af män med afgjordt »nyrationalistiska» tänkesätt;
de nya, befruktande idéerna hafva förvisso ej utgått från ecklesia-
stikdepartementets byråer. Folkhögskolans öfverflyttande^till svensk
grund är »nyrationalisternas» verk. Nästan hela den svenska tid-
ningspressen — framför allt den skandinaviskt sinnade — ifrar
för en folkbildning i anti-ortodox, men desto mera sant religiös
anda. Pressens yrkanden äro i detta fall — otaliga tidstecken
antyda det — ett troget uttryck af den öfvervägande opinionen
hos landets bildade klasser. Allt gifver vid handen, att det är
inom folkbildningsfrågans område hufvuddrabbningen kommer att
utkämpas mellan »nyrationalismen» och dess motståndare. Af den
måhända ingen varit orättfärdigare, ingen så i grund och botten sanningslös. Vi
tillåta oss en fråga: har den författare, som skrifver så år 1871 i Hejmdal (d 14 Ok-
tober), redan hunnit glömma — eller accepterar han ej numera såsom sanning —
hvad som år 1865 stod att läsa i den i Dansk Maanedsskrift (l:ste Binds 5:te Hefte)
införda uppsatsen om Nyrationalismen i Sverig, af dr C. Rosenberg: — — »man kan
betegne den Opgave, de (nyrationalisterne) selv have sat sig, som Menneskenes Tilba-
geförelse til et nu næsten udslukket, inderligt Liv i Kristi Aand, men gründet paa
formentlig renere Forestillinger om hans og om Guds Væsen, end de, der have fundet
deres svstematiske Udtryk i Kirkelæren?* — Huru förlika dessa tvenne sins imellan
stridiga utlåtanden? Författaren i Dansk Maanedsskrift vet, att det för »nyrationalis-
men» väsentliga är «lifvet i Kristi anda»; författaren i Hejmdal derimot påstår —
och tror? — att det för »nyrationalismen» väsentliga är »öfvertron på vetandet!» Dock
— vår vedersakare må, bäst han det gitter och förmår, för sig sjelf öfverskyla sin tve-
talan, dualismen mellan sin nuvarande »tro» och sitt forna »vetande.» För oss gör
det tillfyllest att fasthålla, att han icke med ett enda ord bestyrkt sina anklagelsers
öfverensstämmelse med den faktiska sanningen; men så länge han ej fullgjort detta
honom såsom anklagare åliggande omis probandi, hvilar ansvaret för de mot »ny-
rationalismen» lättsinnigt framkastade tillvitelserna på hans eget hufvud.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
