Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet, november - Prestläran och den fria forskningen. 1. Af Carl von Bergen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
468 FRAMTIDEN. FJERDE ÅRGÅNGEN. 1871. NOVEMBER.
stridens utgång skall för en läng framtid bero, huruvida frågan om
värt försvar kan sägas hafva vunnit en i högsta mening lyckosam
lösning.
Ett står alltså fast, det, att »nyrationalismen» i Sverige, långt
ifrån att spilla kraft på det outförbara: grundläggandet af en ny
religiös tro, icke har något annat syftemål än att, genom dogm-
lärans nedslående, rödja väg för den gamla och dock evigt unga
kristendomen. På folkbildningens arbetsfält går det nämda sträf-
vandet hand i hand med nitälskan för en tidsenlig, nationél och
medborgerlig uppfostran. Det låg i sakens natur, att bemödandena
för ett sådant programs genomförande innan kort måste leda till
en konflikt mellan framstegspartiet och kyrkans samt »den gamla
skolans» konservative målsmän. Till belysning af stridens orsaker,
närmast med afseende på skolans frigörelse från kyrkan, lemna vi
i det följande ordet åt en framstående sakförare för »den nya sko-
lan» i Sverige. I sitt nyaste arbete Riksdagen och folkskolan.
1867—69 (Stockholm 1869) sammanfattar dr Olof Eneroth i föl-
jande ordalag »nyrationalismens» i fråga varande reformyrkanden:
»Folkens fordran på upplysning har aldrig varit större än nu,
och för intet folk i verlden har en allmän verklig bildning varit
någonsin så ovilkorligen nödvändig, som den är för Sveriges folk i
dess nya inre förhållanden. Att bibehålla ett sådant undervisnings-
system som vårt närvarande, sedan demokratiska grundsatser i de
flesta riktningar gjort sig gällande inom samhället, och folkets be-
hof att lära känna sig sjelft, att blifva medvetet af sig sjelft i sin
egendomlighet måste väckas och tillfredsställas mer än någonsin
förr, låter sig icke göra utan att utsätta folket för stora faror.
––––––Betraktom det nya samhällets anda. Skolan är redan
en medborgerlig inrättning. Den kan icke längre fortfara att stå
under kyrkans ledning. Presten har endast att deltaga i skolans
förvaltning såsom andra medborgare.––––––Det var en tid, då
kyrkan var folkets skola, då kyrkans män voro folkets sakförare,
då kyrkan skyddade den intellektuela och sedliga utvecklingen mot
de maktegandes sjelfviska våld, då kunskaper, lärdom och bild-
ning voro kyrkans prydnad mera uteslutande. Den tiden är icke
mer, kunskaperna och bildningen äro nu allmän egendom, höra
till alla yrken, alla klasser. Det är blott hos arbetaren, vare sig
i stad eller i landsbygd, som de ännu icke blifvit så allmänna som
de borde vara och äfven en gång skola blifva. Men hvad följer
härutaf? jo, att skolan, folkskolan, måste få sin plats midt uti
detta lif och deraf hemta all den styrka, som der står att vinna.
Egnad att uppfostra för det medborgerliga lifvet, måste den inom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
