Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet, november - Prestläran och den fria forskningen. 1. Af Carl von Bergen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PRESTLÄRAN OCH DEN FRIA FORSKNINGEN. 469
den medborgerliga verlden söka sina sakförare. Kyrkan, såsom
äfven varande en borgerlig inrättning, och kyrkans män såsom
äfven varande medborgare, må dervid medverka. Endast så böra
de numera hafva någon rätt öfver skolan. Den som påyrkar annat,
misskänner hela den närvarande utvecklingens anda och behof.
–––––- Ingen förnekar religionen vara den makt, på hvars sunda
eller osunda tillvaro det borgerliga lifvets väl och ve beror. Ingen
förnekar heller, att ju icke skolan bör bedrifvas i religiös anda
och detta ju starkare, desto bättre. Men kyrkan gör det religiösa
för myclzet till formväsen. Den håller så strängt på formerna och
formlerna, att den låter anden fara eller unkna i formtvånget.
Häraf den myckna katekesläsningen i skolan, som är kyrkans och
kyrkolagens verk, som var godt möjligen för sin tid, men numera
icke är det.–––––- Frågan om religionsundervisningen i skolan
är hos oss ännu i sitt första skifte. Allvarliga strider förestå, innan
man skall kunna komma till den allmänna gemensamma insigt och
öfvertygelse i detta fall, förutom hvilken den allmänna skolans verk-
samhet aldrig skall medföra någon rätt välsignelse. Religionen
måste ingå i lifvet, göras till lifssak i stället för lärdomssak, bok-
sak, lexsak, kyrksak eller en blott yttre slentrianöfning.––––––
Kyrkan klagar öfver denna verldens förderf, klagar, att upplösning
med hvarje dag bryter allt våldsammare in på alla håll, att Guds
lagar allt djerfvare och uppenbarare föraktas, att materialismen
samt i dess anda, laster och brott alltmer taga öfverhand. —
Men denna verldens män glädja sig, å sin sida, att upplysningen
med hvarje dag vinner nya segrar, — att lagarne bli menskligare
och dermed äfven mera öfverensstämmande med den gudomliga
ordningen, — att den materiela utvecklingen alltmer visar sig tjena
den andliga och intellektuela, att laster och brott, om de ock icke
minskats, dock i det ljus, som numera gör allt uppenbarare, mera
bemärkas och räknas, samt att de, i deras gröfre former, aftaga i
de länder, der skolan verkat ett djupare verk, under det att de
som bäst blomstra, der den gamla kyrkan är som starkast.»
»Kyrkan», fortsätter författaren, »klagar att den nya tiden allt-
mer uppreser sig mot den gudomliga ordningen, d. v. s. dess ord-
ning, — att den nya tiden predikar gudlöshet och vill gifva sjelf-
viskheten fria tyglar. — — Men denna verldens män–––-glädja
sig åt och förkunna, att den frihet, som sökes och som alltmera
vinnes, är en frukt af det mer eller mindre vetenskapliga sannings-
sökandet, som frigör,––––––att de förbannelser, hvarpå kyrkan
är så frikostig mot denna verldens barn, icke bevisa någon kyr-
kans styrka eller någon denna verldens större förtappelse nu mer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
