Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet, november - Prestläran och den fria forskningen. 1. Af Carl von Bergen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PRESTLÄRAN OCH HEN FRIA FORSKNINGEN. 473
och vetenskapen stodo qvar på deras sida. Nu derimot, sedan af-
fälligheten börjat gripa omkring sig och vetenskapen funnit nitiska
idkare bland lekmännen, var faran öfverhängande, och från kyrkans
sida syntes snabb handling af nöden. Motståndet bief dock i alla
afseenden fruktlöst. Förgäfves har kyrkan ansträngt sig för att
hämma tidsandans ström, i forna tider genom inqvisitionen, fän-
gelserna, pinbänkarne och bålen, sedermera genom andra medel;
hon har ej lyckats bringa till ett slut den hårdnackade striden
mellan de motsatta lägren: auktoritetströns och den fria forsknin-
gens. Under olika förklädnader och i vexlande former röjer denna
strid öfverallt sin förhandenvaro, hållen vid makt genom den oför-
sonliga fiendskapen mellan lättrogenheten och pröfningsbegäret,
reaktionen och framåtskridandet, det förflutnas tillbedjare och de,
hvilka bygga sitt hopp på framtiden. — »Denna strids begynnelse
är», säger Buckle, »sjelfva utgångspunkten för den moderna civili-
sationens historia»1).
För att ådagalägga sanningen af detta påstående, till hvilket
han återkommer på flera ställen i sitt berömda arbete, väljer
Buckle den indirekta bevisningsmetoden. En nations sanna bild-
ning, frihet och andliga mogenhet öfverhufvud låta sig i allmänhet
mätas efter den beslutsamhet, hvarmed folket afskuddat sig prest-
väldets ok, för att sjelft taga vård om sina angelägenheter. Så
lyder tesen; bevisen för dess hållbarhet lemnas af den kulturhisto-
riska betraktelsen. Tänkom oss ett land, der öfvertron, fanatismen
och religiqs trångsinthet fått under lång tid rotfästa sig hos folket,
der, i trots af upplysningens framsteg inom andra områden, okun-
nigheten och fördomarne behållit öfverhanden i fråga om det reli-
giösa. Det skall då visa sig att en sådan nation, om än så för-
faren i verldsliga ting, ohjelpligt gifvit till spillo sin högsta be-
stämmelse och att detta ytterst måste tillskrifvas prestlärans olycks-
bringande inflytande. Är den nämda läran det villospår, på hvilket
folket förirrar sig allt djupare i vidskepelsens och ofördragsam-
hetens vilda snår — hvilken uppgift framställer sig då i främsta
rummet för folkuppfostraren? Ovedersägligen den, att sätta nationen
i tillfälle att sjelf bedöma prestlärans verkliga halt och dess af
erfarenheten bestyrkta följder. Folket måste lära känna sina
fiender, för att hinna väpna sig mot dem, innan det blir för sent.
De senaste århundradenas historia ställer inför vår åsyn ett
land, hvars inre tillstånd och sociala förhållanden på ett slående
sätt bestyrka satsen om prestväldet såsom den kräfta, som förr
’) Jmfr. History of Civilization in England, vol. 3, sid. 3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
