Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet, november - Prestläran och den fria forskningen. 1. Af Carl von Bergen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
474 FRAMTIDEN. FJERDE ARGANGEN. 1871. NOVEMBER.
eller senare undergrafver en nations andliga helsa. Det i fråga
varande landet är Skotland. Uti intet annat europeiskt samhälle,
med undantag af det ultrakatolska Spanien, har, enligt Buckle,
den presterliga despotismen till den grad förlamat nationens bästa
handlingskraft, omtöcknat dess sunda förnuft och fostrat en af
dyster vidskepelse uppfyld, glädjelös lifsåskådning. Derföre är
Skotland för vår samtid ett varnande exempel om huru det går
med ett folk, i hvars uppfostran, under presterligt förmynderskap,
den s. k. renlärigheten eller »bekännelsetroheten» fått gälla såsom
det vigtigaste af allt för den enskilde såväl som för nationen. Den
rätta, på en gång kristna och förnuftiga betraktelsen af lifvet och
menniskans bestämmelse har hos ett sådant folk blifvit, så att
säga, upp- och nedpå vänd. Kristendomen, härutinnan en tolk för
den naturliga förnuftsinstinktens maningar, uppställer såsom högsta
lefnadsregel för oss detta bud: beflita dig med redligt uppsåt om
att hos dig sjelf och i din omgifning motarbeta det onda och
bereda växtlighet åt det goda! Sträfva efter renhet, sanning, rätt-
rådighet i tankar, ord och gerningar! Och kristendomen tillägger:
frågar du, hvaruti det för menniskan goda består — se då på
Kristus! I honom eger du föredömet, idealet för en sin bestäm-
melse trogen lefnad. Låt Kristus blifva din vägvisare, din råd-
gifvare; lid, handla, försaka, älska, hoppas såsom han; slut dig
till honom med alla ditt väsendes krafter; med ett ord: tro på
Kristus! Du kan då ej taga miste om rätta vägen mot ditt mål.
Så talar kristendomen; det var medelst detta evangelium dess förste
förkunnare bragte ny lifskraft åt ett i hopplös vanmakt tynande
slägte. Det gudomliga sanningsfröet sköt upp och blef till ett
skuggigt, fruktbärande träd, men länge fick ej detta ostördt frodas;
dess unga stam betäcktes innan kort af lögnens och dårskapernas
parasitväxter. I stället för urkristendomens demokratiska samfund,
församlingen, utbildade sig efterhand den hierarkiskt inrättade och
styrda Ivyrkan; i stället för det apostoliska evangeliet predikades
en af biskoparne på koncilierna efter röstpluraliteten formulerad
dogmlära. Nya testamentets kristendom råkade i glömska, påfvens
och munkordnarnes kristendom, och sedermera de protestantiska
bekännelseskrifternas, blef den ensamt gällande. Det hette nu ej
längre: vandra i Kristi fotspår, och du blir salig; utan: tro att
Kristus var Gud, den andre personen i treenigheten, eller du blir
evigt fördömd! Med denna lösen framträder prestläran på skåde-
platsen; förnuftets klafbindande är hennes första påbud, bibelordets
förvrängning hennes mest anlitade krigslist. Tvedrägten, kifvet,
hätskheten äro hennes följeslagare; förföljelser, blodsutgjutelse och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
