Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet, december - Charles Dickens och hans tendensdiktning. Arvid Ahnfelt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CHARLES DICKENS. 491
för de ihjälhungrade vore detta öde lika hårdt, antingen de lycklige
lefvande utgjorde en million eller många millioner. — En annan
gång låter han dottern till en fabrikant för första gången träda i
beröring med en individ ur arbetarehopen. »Hon visste, att det
fanns hundra- och tusentals arbetare, hon visste huru mycket ett
bestämdt antal af dem kunde producera på en bestämd tid, hon
kände dem såsom skaror, hvilka drogo från eller till nästet likt
myror eller skalbaggar. Men hon visste ur sina böcker oändligt
mycket mera om flitiga insekters vanor, än om dessa flitiga män
och qvinnor. Ett ting, af hvilket man begär så och så mycket,
och i ersättning erhåller så och så mycket; ett ting, hvilket måste
rätta sig efter lagarne för anbud och efterfrågan, ett ting, hvilket
mången gång reser sig mot dessa heliga lagar och då råkar i
obehaglig belägenhet, ett ting, hvilket mången gång höjer sig som
hafvet, för att anstifta skada och förrödelse, men sedan åter fogligt
lägger sig : så hade hon tänkt sig arbetarnes skara, men hon hade
lika litet tänkt på att skilja dem i individer, som hon tänkt på att
åtskilja dropparne i hafvet.»
I dessa ord ligger visserligen en allvarsam sanning. Hvarken
politik eller nationalekonomi är i stånd att, oberoende af de sedliga
makterna, göra menskligheten sedligare och lyckligare. Skalden
har den sköna uppgiften, att genom teckningen af individuela karak-
terer bryta abstraktionens herravälde, väcka och förädla delta-
gandet för individen, i det medlidandet förenas med aktning för
den menskliga naturen, men faran att öfverskrida diktarens befo-
genhet ligger under filantropiska tendenser nära tillhands, ett fel
som Dickens säkerligen ofta gjort sig skyldig till. Gripande är
imellertid hans vältalighet, då han t. ex. utbrister: »I statsekonomer
och nyttiga komitéer! I predikare af utnötta och torftiga trosbe-
känneiser! de fattiga äro alltid i er närhet. Söken gifva dem,
medan det ännn är tid, hjerta och fantasi, på det de må lära
känna äfven det sköna; annars skall i ögonblicket af er seger, då
romantiken helt och hållit fördrifvits ur deras själar och de blott
se framför sig den nakna materiela tillvaron, verkligheten blifva
en ulf som skall uppsluka er.» — ■ Och huru välsignelserikt har
icke Dickens sjelf verkat för detta ädla mål, han hvars rika snille
varit mäktigt att genom scener ur den fattiges lif väcka hela den
bildade verldens intresse och deltagande. Vill man framställa
några anmärkningar mot sällsamheter eller öfverdrifter i hans
uppfattning, så må man dock alltid, för att begagna ett uttryck
af Julian Schmidt, göra detta »med hatten i hand».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
