Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet, december - Fornminnenas återuppväckelse i nordens litteratur. 2. Af Fredrik Bajer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
508 FRAMTIDEN. FJERDE ÅRGÅNGEN. 1871. DECEMBER.
danske lärde hade motverkat försäljningen, hvilken kanhända icke
kommit till stånd, om enkans penningebrist icke varit så stor.
När kung Carl Gustaf på sitt tåg genom Säland (1658) kom
till Ringsted, fann han hos Jörgen Seefeld ett bibliotek af mera
än 26,000 tryckta och handskrifna böcker1). Detta krigsbyte gaf
konungen åt Korfitz Ulfeld, som skingrade samlingen. Dock kom
mycket af den, bl. a. isländska handskrifter, till Sverige, der man
redan genom Stephaniska boksamlingen hade fått smak på de
isländska källorna.
Samma år (1658) ville en 22-årig isländare, Jonas Rugman,
segla från sin fäderneö till Kjobenhavn. Från skolan i Holum
hade han blifvit »relegerad» efter en tvist med rektor. Nu ville
han i rikets hufvudstad söka återvinna de rättigheter, han förlorat
på Island. Men storm tyckes hafva drifvit handelsskeppet, på
hvilket han befann sig om bord, in imot göteborgska skärgården.
Så mycket är visst, att det blef taget af en svensk kapare och
såsom »god pris» bragt in till Göteborg. Der vistades äfven riks-
drotset Per Brahe; och honom tycktes den unge isländaren och
de isländska handskrifter, han medförde, vara bästa »prisen». Han
skickades genast till skolan på Visingsö, sedermera till Upsala,
och med ett kungligt löneanslag blef han anstäld såsom amanuens
hos Olof Verelius, den nitiske universitetsläraren i fosterländska
fornsaker under den i samma ämne icke mindre nitiske universi-
tetskanslern grefve M. G. De la Gardie. Så snart kriget nått sitt
slut, sändes Rugman till Kjobenhavn, der han vid vårens ankomst
1661 skulle söka skeppslägenhet till Island, i afsigt att samla
handskrifter. På sin fäderneö gjorde han en rik skörd, hvilken
han samma sommar förde till Upsala. Den dervarande stora bok-
samlingen har att tacka Rugman för flere sällsyntheter, framför
allt för ett exemplar af den yngre Eddan, som kallas den De la
Gardieska »codex» derföre, att Rugman sålde den till grefve M. G.
De la Gardie, som åter inneslöt den i sina frikostiga gåfvor till
akademien. Här torde det vara skäl att upprepa några behjer-
tansvärda ord af den ädle gifvaren: »Man lefve i sin tid, man tale
dess språk», sade han i ett tal vid Upsala universitet, »men man
känne förgångna tider, de gamles vishet och fädernes tungomål.
Och är det ej skamligt, att ej känna ett språk af sådant majestät,
sådan renhet, sådan öfverlägsenhet?»
Enär det imellertid icke är denna afhandlings syfte att teckna
’) Anf. st. s. 29.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
