Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet, december - Norsk folkdikt och folkvidskepelse. Af P. A. Gödecke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NORSK FOLKDIKT OCH FOLKVIDSKEPELSE. 525
hafsmannen i den svenska visan »vädrar Kristenmannablod». »Aa
ja», undskyller sig äfventyrets prinsessa, »der kom en Ravn flyvende
med et Menneskeben i Nebbet og satte sig pä Taget; det maa
vsere det, du kjender Lugten af.» Alldeles samma svar som »Väna
lilla» ger i den svenska visan:
»Det flög en korp allt öfver vårt tak,
Han hade ett mannalår i munnen;
Der dröpo tre droppar derutaf;
Jag torka så godt jag kunde.»
Att detta drag i äfventyret sålunda är af samma ålder som
den svenska medeltidsvisan anse vi otvifvelaktigt, och vi för vår
del hålla före att skaparen af så den förra som den senare folk-
dikten »anslutit sig till någon halft förbleknad, halft förvriden,
men dock i folkens minne bevarad qvarlefva af det ofvan vidrörda
stället i Eddans sång »Hymiskvi^a».
Åtskilliga dylika drag, hvilkas finaste rötter skulle kunna följas
ända ned i hednisk grund, stå otvifvelaktigt för skarpsyntare
forskare än vi att finnas i dessa äfventyrs brokiga trollverld. Vår
uppgift har här blott varit att göra några antydningar om det
intresse, af hvilket dessa Folke-Eventyr äro förtjenta.
Oafsedt »Eventyrens» värde såsom käril, i hvilka icke blott
mången från andra håll bekant, utan kanske äfven mången ur-
gammal, men eljest utdöd folksägen bevarats ända till våra dagar,
hafva de ett värde äfven i mångfaldiga andra hänseenden.
Vi sade, att folken hafva en ursprunglig uppfattning af rätt
och orätt. Intet visar detta klarare än dessa äfventyr. Den som
är troskyldig och hjertegod skall gå med seger ur kampen, i hvad
trångmål han än, vare sig genom oklokhet eller öfverdådig djerfhet,
försatt sig. Liksom i Nordens gamla hedniska dikter är ett oför-
färadt mod mannens adelsstämpel. Men hans öde gestaltar sig
gemenligen mycket olika i äfventyret imot i Nordens klassiska
forndikt. Det tragiskt stora och dystra slutet, som drabbar så
många af Eddans hjeltar, har ej längre folkets öfvervägande
sympati. Det måste vara en gladare blick på lifvet, som skapat
äfventyrens obekymrade och ofta så muntert sjelfbelåtna hjeltar.
Ehuru äfventyren i sig upptagit drag och minnen af än hedniskt,
än katolskt ursprung (t. ex. jungfru Maria såsom gudmoder), och
ehuru de sinsimellan otvifvelaktigt äro af olika ålder, hålla vi
dock för sannolikt, att de i sin väsentligaste sinnesriktning äro
ett uttryck af den äldre protestantismens kraftiga och lefnadsfriska
lynne. Ja, vi äro starkt böjda för att jemföra dem med sjelfva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
