Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet, december - Norsk folkdikt och folkvidskepelse. Af P. A. Gödecke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
526 FRAMTIDEN. FJERDE ÅRGÅNGEN. 1871. DECEMBER.
Shakspeare, nämligen med hänsyn till deras, trots alla öfvernatur-
ligheter, sunda sätt att se lifvet. Man förnöje sig vid åsynen af
de »Muntra fruarna i Windsor», eller man läse »Somme Kjærringer
ere slige» eller »En frierhistorie» eller »Om Outten, som gik til
Nordenvinden, og krævede Melet igjen.» Vi hafva åtminstone vid
dem alla brustit ut i samma hjertliga skratt, som Shakspeare så
ofta plägar framkalla i det han oförmärkt, just liksom Folke-
Eventyren, i och med det lustiga insmyger i vår själ en liten oför-
griplig moralkaka.
Värd både uppmärksamhet och beundran är den kraft, hvar-
med hvarje i dessa äfventyr förekommande persons karaktersdrag
äro tecknade. Stundom är alltsamman blott ett litet utkast, men
ett utkast, som kan liknas vid de tre, fyra raska penndrag, med
hvilka store konstnärer stundom pläga åstadkomma något, som är
lika godt som en hel tafia. Af detta slag är den ofvannämda lilla
»Friarhistorien», hvilken vi här i sin helhet införa såsom ett prof
äfven på det förträffliga sätt, på hvilket upptecknarne gått till
väga vid återgifvandet af den muntliga, traditionela berättelsen.
»En Frierhistorie.
»Der var engang en Gut, som skuldc nd at fri. Blandt andre
Steder kom han ogsaa til en Gaard, hvor Folkene vare i ren
Fattigdom og Armod; men da Frieren kom, vilde de sagtens synes
velstaaende, det kan En nok vide. Manden havde faaet et nyt
Ærme i Trojen sin. »Sid ned’» sagde han til Frieren — »men
her er da saa stovet allesteds!» og saa gik han og gned og viskede
paa Benker og Borde med det nye Trojeærmet sit; den anden
Arm holdt han paa Ryggen. Konen havde faaet en ny Sko; med
den gik hun og spendte og sparkede paa Alting, Krakker og Stole;
»her ligger saa meget i Veien, her er saa uryddigt!» sagde hun.
Saa raabte de paa Datteren, at hun skulde komme og rydde op.
Hun havde faaet ny Hue; derfor satte hun Hovedet ind igiennem
Doren, nikkede hid og did; »jeg kan da ikke være allesteds jeg
heller!» sagde hun. — Aa jo, det var Velstands-folk, Frieren var
kommen til der.»
Vi se att språket näppeligen bör kunna lägga något hinder i
vägen för svenska läsare att till fullo njuta både af det originela
innehållet och af sjelfva framställningens konst. Ty de båda upp-
tecknarne äro till fullo värda det beröm, som gifves dem uti det
förträffliga arbetet La Norvège Littéraire, der det framhålles att
de återgifvit »Eventyren» »dans un style national qui, sans rompre
avec la langue écrite, se rapproche du langage du peuple.» Som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
