Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet, december - Norsk folkdikt och folkvidskepelse. Af P. A. Gödecke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NORSK FOLKDIKT OCH FOLKVIDSKEPELSE. 527
vi sjelfva varit i tillfälle att temligen väl få gifva akt på de norska
böndernas karakteristiska sätt att tänka och tala, hafva vi åtmin-
stone någon rätt att äfven för vår del instämma i detta beröm.
För hvar och en som sjelf lefvat sig in i Norges bondelif, måste
Folke-Eventyren, just i den form, hvari de nu föreligga, blifva
dubbelt dyrbarare än i hvarje annan.
Det finnes visserligen åtskilliga dylika små, utkastartade
äfventyr som «Frieren». De flesta äro dock vida mer utförliga och
liksom i detalj genomkomponerade. I de förra är ett visst under-
visande element oftast omisskänligt, såsom t. ex. i »Hver synes
bedst om sine Born»; i de senare låter berättaren talets ström
stilla framflyta i full episk bredd och det estetiska intresset för
stoffet kommer mer till sin fulla rätt, utan att dock ett visst sede-
lärande element alldeles saknas. Dessa längre äfventyr äro gemen-
ligen så att säga sammanbygda af Here sins imellan snarlika eller
i sin hela struktur inbördes hvarandra motsvarande episoder. Vi
hafva hört den anmärkningen framställas, att en eller annan af
dessa episoder mycket ofta skulle kunnat utan skada för berättel-
sens totalintryck saknas, äfvensom att de mycket ofta återkom-
mande lika eller åtminstone parallela uttrycken vålla enformighet.
Om man betraktar dessa äfventyr endast och allenast ur estetisk
synpunkt, så kunde dessa anmärkningar hafva mycken befogenhet;
men hvar sak har rätt att blifva bedömd efter sin art. Dessa
äfventyr äro ej tillskapade vid något skrifbord, der författaren,
under betraktelsen af möblementets barocksnirklar, listigt flätar
samman och broderar hop sin berättelses trådar. De äro fram-
födda i någon okänd mans fantasi midt under arbetet på åker
och äng eller under säterfolkets hvilotimmar, då boskapen betar
ute i fjället. Episoderna äro halft afsigtligt bygda efter så snarlik
plan, på det att de skulle vara så mycket lättare att minnas, och
har diktaren hittat på ett riktigt träffande uttryck, hvarför skulle
han ej kunna få begagna sig af detsamma flera gånger? Det är
icke omvexling, som han söker att åstadkomma; han sträfvar
framför allt att, såsom man säger, slå spiken på hufvudet, och
han gör detta för säkerhets skull flera gånger med samma spik.
Han går tillväga alldeles som bondmålarne i Telemarken. Hafva
desse hittat på en riktigt märkvärdig krumelur eller ett riktigt
lysande blomster, så spara de icke med desamma utan måla om
dem öfverallt, på väggar och dörrar, på kistor och skåp.
En jemförelse mellan H. C. Andersens »Eventyr» och dessa
norska är mycket upplysande. Att Andersen druckit mycket djupt
ur både sitt eget och andra lands folkskapelser af detta slag, är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
