Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet, december - Prestläran och den fria forskningen. 2. Af Carl von Bergen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PRESTLÄRAN OCH DEN FRIA FORSKNINGEN. 543
religiös dygd. Några korta antydningar om beskaffenheten af den
tidens tänkesätt i religiösa frågor skola sätta läsaren i stånd att
bedöma halten af de medel, hvarmed det skotska presterskapet
sökte befästa sin makt.
Det var en allmänt gängse tro att verlden var full af onda
andar, som ej allenast huserade öfver allt på jorden, men äfven
hade sitt tillhåll i luften, och hvilkas uppgift var att fresta och
skada menniskoslägtet. Deras antal var oändligt stort; i spetsen
för dem stod Satan, som fann sin glädje i att uppenbara sig per-
sonligen för att injaga skräck hos menniskorna. I denna afsigt
antog han flera olika skepnader. Den ena dagen besökte han
jorden i skepnaden af en hund, en annan gång förvandlade han
sig till en korp eller till en bölande oxe, understundom uppträdde
han i menniskogestalt med en klufven fot; vid mer än ett tillfälle
var han fräck nog att antaga gestalten af en kyrkans tjenare. För
presterna uppenbarade han sig mycket ofta och sökte locka dem
Öfver på sin sida. Häri misslyckades han naturligtvis, men få
andra än de voro i stånd att bjuda honom spetsen. Han upp-
väckte oväder och stormar och förledde menniskorna att begå
ömsom mord, ömsom sjelfmord. Presterna predikade oaflåtligt om
Satan, med den påföljd att deras åhörare blefvo nästan fjolliga af
skrämsel och kyrkorna genljödo af deras jämmer och suckan.
Skräckfulla bilder fylde allas sinnen och släppte ej ett ögonblick
sitt välde öfver folkets uppskrämda fantasi. Menige man trodde
sig se djefvulen öfver allt; hvart de gingo, följde han dem, i deras
hem, i deras dagliga sysselsättningar stod han vid deras sida,
talade till dem och frestade dem; ingenstädes fanns någon undan-
flykt. Öfver hela Skotland hade predikningarna under den i fråga
varande perioden ett och samma hufvudsyfte : att uppväcka fruktan.
Presterna förkunnade högljudt, att deras egentliga mission var att
uttömma Guds vredes skålar öfver syndarena. Enligt den beskrif-
ning de gåfvo på Gud, var han icke ett välgörande väsen, utan
en hänsynslöst grym tyran. Hela menskligheten, med undantag
blott af ett mycket litet fåtal, var hemfallen åt den eviga fördö-
melsen. Vid den omständliga utmålningen af helvetets fasor och
qval firade predikanternas förvildade inbillningskraft sina högsta
triumfer. De frossade i skildringar af de fördömdes gränslösa
lidanden; i afgrunden skulle, om man fick tro presterna, syndarena
stekas i ofantliga eldar, upphängas vid tungorna, piskas med gissel
af skorpioner, kastas i strömmar af sjudande olja, i ett haf af eld
och svafvel, maskar skulle fräta på deras kroppar, under det att
grinande djeflar dansade omkring dem, begabbande deras qval.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
