Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet, december - Prestläran och den fria forskningen. 2. Af Carl von Bergen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
544 FRAMTIDEN. FJERDE ÅRGÅNGEN. 1871. DECEMBER.
Och likväl var detta endast det första stadiet af plågorna, allden-
stund dessa, jemte det att de voro eviga, skulle oupphörligt tilltaga
i styrka. För de olyckliga höllos nya plågor städse i beredskap i
nya helveten, det ena gräsligare än det andra ’)■
Allt detta var ett verk af det skotska presterskapets Gud —
ett verk, hvari han fann sin glädje och stolthet. Enligt presternas
påstående hade helvetet blifvit skapadt före menniskan; Gud hade
tillbragt sin tid före skapelsen med att inrätta och ställa i ordning
det i fråga varande pinorummet, så att det vid menniskoslägtets
framträdande stod färdigt för dess imottagande. På senare tiden
hade afgrundens lokaler ytterligare utvidgats, alldenstund de, oak-
tadt sitt oerhörda omfång, visat sig otillräckliga för inrymmandet
af den tallösa skara fördömda själar, som oafbrutet nedslungades
i helvetet. För närvarande- fanns der, försäkrade presterna, till-
räckligt utrymme. Gud och hans förhållande till menniskorna
beskrefvos af dem på ett sätt, som kunde bringa en att tro, att
det högsta väsendet egentligen var en med allmakt utrustad djefvul.
De framstälde Gud såsom varande bekajad med alla de dåliga
lidelser, som hörde till deras egen småsinta och förhärdade karakter:
’) Ett slags sidostycke till den ofvaustående karakteristiken af de ortodoxa pre-
dikningarna i Skotland under det sjuttonde århundradet förekommer uti en nyligen
offentliggjord belysning af vissa ökända svenska predikoföredrag i våra dagar. I
broschyren Om sekt- och kolportörväsende. Till belysning af Evangeliska fosterlands-
stiftelsens verksamhet. Utgifvet af O. O. (Carlstad 1871) läses följande: »Kolportö-
rernas bibeltolkning och tal äro äfven egnade att underhålla och öka vidskepelsen,
hvilken beklagligen råder hos allmogen mer än man kan tro. Sjelfve uppammade i
vidskepelsens sköte, hafva de mycket att säga om sjuka menniskor, som äro besatta
af onda andar, till följd hvaraf »heligas» handpåläggning, bedjande och en sorts
signerier i konventiklar och annorstädes varit öfvadt, för att befria de sjuka och be-
satta ur djefvulens klor. Det påstås till och med, att en partiet tillgifven läkare
stundom användt denna läkekur, hvilken han, om så är, säkerligen icke lärt af Hwasser,
Wahlenberg eller Liedbeck. Att fanatiserade mödrar mördat sina barn, som de ansett
vara besatta af djefvulen, eller för att befria dem från verldens ondska och fördert,
derpå hafva vi upprörande exempel. Evangeliska Fosterlandsstiftelsen uppmuntrar också
sådan vidskepelse.» Såsom bevis härför anföres, bland annat, den bekanta djefvuls-
besvärjelsen i en bondstuga, för hvilken redogöres i stiftelsens årsberättelse för 1869.
— Kolportörernas con amove utförda beskrifningar öfver helvetet och de oomvände
själarnes »nedrullande» dit omtalas sid. 43 i broschyren. — Angående »vinkelpredi-
kantens» sätt att skicka sig såsom talare och konventikelns allmänna fysiognomi heter
det sid. 45: »Under det han med skrikande stämma håller »sin uppbyggelse» (såsom
han kallar det), arbetar han häftigt med kroppen, famnar liksom ville han gripa de
närstående och fäktar med armarna, hvaremot många af åhörarne, under vaggande
med kroppen, gräta, skria och tjuta, så att de nästan öfverrösta predikantens med
bibliska ord och talesätt uppblandade, svärmiska utgjutelser. Häraf kan icke sann
uppbyggelse komma, utan begreppsförvirring, svärmeri och skrämsel, ända till galenskap.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
