Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet, december - Prestläran och den fria forskningen. 2. Af Carl von Bergen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PRESTLÄRAN OCH DEN FRIA FORSKNINGEN. 549
sköte, när densamma ohämmadt får göra sig gällande. Protestanter
äro i allmänhet alltför benägna att antaga, att der uti deras tros-
bekännelse linnes någonting, som förhindrar uppkomsten af dylika
förderdiga öfverdrifter, som varit och till en viss grad ännu äro i
svang inom den katolska kyrkan. Ett större misstag än detta kan
ej tänkas. Det gifves blott ett skydd mot det af en viss samhälls-
klass utöfvade tyranniet, och det består uti att åt den i fråga
varande klassen inrymma så liten makt som möjligt. När den
skotska kyrkan stod på höjden af sin makt, soka vi förgäfves i
historien efter någon med henne jemförlig institution, utom den
spanska inqvisitionen. Mellan dessa båda förefinnes en bestämd
frändskap. Båda voro de ofördragsamma och grymma, båda förde
ett utrotningskrig mot menniskonaturens ädlaste böjelser, båda
förstörde de hvarje den minsta återstod af den religiösa frihe-
ten. –––-För närvarande är teologernas inflytande ett vida obe-
tydligare än fordom, tack vare vetenskapens storartade framsteg
och snabbare spridning till massan af folket. Men prestlärans
anda och grundsatser fortlefva dock inom kyrkan, såsom man kan
finna af mångfaldiga tidens tecken, och deras målsmän skulle
otvifvelaktigt ännu en gång gripa sig an med en strid på lif och
död
och
tids
mot kulturen och framåtskridandet, såvida de ej höllos tillbaka
gjordes oskadliga genom den starka påtryckningen från vår
upplysta allmänna mening.»
Uppkomsten af denna vår tids nya verldsåskådning tecknas af
Buckle i några: af dess grunddrag uti slutkapitlet af hans kultur-
historiska verk. Han beskrifver hurusom vetenskaperna i Skotland
under det adertonde århundradet — moralfilosofien, den politiska
ekonomien, religionshistorien, den rationela medicinen och framför
allt naturvetenskapen i alla dess grenar — efter hand hos den
tänkande delen af nationen grundläde en prestläran väsentligen
motsatt uppfattning af tillvai’on. Med hänsyn till såväl det fysiska
som det andliga verldsförloppet tillerkände vetenskapen åt förnufts-
begreppet lagbundenhet den plats, som förut inkräktats af före-
ställningen om en styrelse genom gudomlig nyck eller regellöst
godtycke. Denna förnuftsenliga verldsbetraktelse, som tillika är
den sant religiösa, vinner för hvarje dag allt stadigare insteg i
tidehvarfvets medvetande, säger Buckle. »Ett »varde ljus!» har
förnummits, en handskrift är synlig på väggen: vidskepelsens’gamla
välde skall störta tillsamman i spillror och grus och en ny ska-
pelse — lagbundenhetens, harmoniens, förnuftets verldsordning —
skall segrande framgå ur okunnighetens och fördomarnes kaos!»
S
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
