Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Konungamakten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
energi, ett ofelbart omdöme, en militärisk stränghet, en
öfverlägsen begåfning för att komma denna apparat att
värka drägligt. Ludvig XIV hade några af de egenskaper
som fordrades, men allt hans görande och låtande led af
det felet, att det utgick från en obegränsad egoism och
hade tillfredsställandet af begäret efter egen storhet till sitt
första ögonmärke. Ludvig XV (1715—1774) ville alls
intet göra. Han såg i sin makt hufvudsakligen möjligheten
att tillfredsställa ett gränslöst njutningsbegär. Ludvig
XVI hade god vilja, men hos honom brast förmågan. Han
lyckades ej drifva det längre än till stor sparsamhet och
ordentlighet i egna affarer. Att personligen åstadkomma
någon reform i statsstyrelsen förmådde han ej.
För resten hade hos de franska konungarna känslan af
att vara statens och folkets tjänare med växande makt
småningom försvunnit. De hade kommit att betrakta riket
som sin privategendom, hvarmed de kunde förfara efter
godtfinnande. Om en godsägare slösar och förstör sina
penningar, så är det hans ensak, hvarför ingen människa
har rätt att säga honom ett hårdt ord. Och denna
uppfattning, att statens inkomster voro konungens enskilda
egendom, den hade fullständigt trängt in i det allmänna
medvetandet. Tanken att inskränka konungen till en
bestämd civillista, omfattande endast en bråkdel af
statsintäkterna, säger Taine, skulle förefallit 1700-talets
fransmän mycket mera orimlig än om man i våra dagar väckte
förslag om att dela hvarje millionärs förmögenhet i två
delar och låta honom behålla den mindre. Man får en
riktigare syn på denna enväldiga franska konung, om man
fasthåller, att han och alla andra sågo i Frankrike ett
ofantligt stort jordagods, hvars seignör konungen var. Det
kan ju hända, att han finner sina intressen stämma öfverens
med de underlydandes väl. Men inte är det säkert. Och
i alla händelser har han såsom en annan privatman hustru,
barn, släktingar, älskarinnor, vänner och smickrare, hvilkas
fordringar i första hand mäste tillfredsställas. Folkets
fordringar komma först i andra hand, om de komma alls.
Alla de krig, som börjades af Frankrike under århundradet
närmast före revolutionen, hade sin anledning i konungens
personliga önskningar, i sårad fåfänga, i familjeintressen
eller i svaghet för en kvinna. — I sitt enskilda lif
erinrade konungen om en af de andra store herrarna, fastän
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
