Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Lefnadssättet bland de förnäme
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
honom sin uppvaktning, ministrar och prinsar af det
kungliga blodet. Han tog emot folk redan på sängen, han
skref och dikterade omgifven af människor. Hans hus i
Paris och hang våning i Versailles voro fulla af besökande
ifrån hans uppvaknande och tills han lade sig.“ 2 à 300
sådana hus funnos i Paris och dess omgifningar.
Naturligtvis togo alla uppkomlingar, alla dessa affärsmän, som
tjänat sig en förmögenhet, naturligtvis togo de också efter
de förnämas lefnadsordning; på samma sätt adelsmännen
och prelaterna i provinserna, så långt deras omständigheter
medgåfvo.
Det franska sällskapslifvet har alltid varit bekant för
sin liflighet, sin behagfulla takt — den franska
nationalkaraktären har alltid ansetts vara i ovanlig grad utrustad
just med de egenskaper sällskapslifvet kräfver — men
aldrig ha dessa egenskaper varit så använda och
uppöfvade som i de förnäma franska kretsarna före revolutionen.
I dessa kretsar egnade man sig så uteslutande åt det
behagfulla, lekande salongslifvet, att det ej blef tid eller
intressen öfver för något annat. Vi ha redan nämt, att de
franska stormännen fullständigt öfvergifvit att intressera
sig för de allmänna angelägenheterna eller försöka invärka
på dem. Man talade ej om dem, såframt de ej kunde ge
uppslag till ett skämt eller en ordlek. Af de statsmän
som ha affärerna om hand begär man ej mer än att de
skola förstå att anskaffa penningar för hofvets behof, samt
att de själfva ge en lysande fest då och då. Men lika
litet som den sanna ädlingen befattar sig med statens
affärer, lika litet sörjer han för sina egna. Det kan anstå en
handlande eller handtvärkare att spara, att räkna öfver
tillgångar och utgifter. En seignör måste ha penningar i
sina fickor och han måste slösa med dem, han måste ha
pudrade betjänter i sitt förmak, vagn vid sin dörr, läckra
rätter på sitt bord. Har han inte allt detta och i
obegränsat mått, då är det ej värdt för honom att lefva.
Slöseriet är också gränslöst; tjänare, förvaltare,
leverantörer, alla stjäla. En adelsman spelar bort 700,000 livres
på en natt; en annan som blott är 26 år gammal har
hunnit göra slut på ett arf som gaf 500,000 livres i ränta
och har dessutom skulder på 2 millioner; en tredje, som
haft 600,000 livres i årsinkomst, saknar det nödvändigaste
o. s. v.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
