Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Upplysningslärornas spridning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
anmärkningar öfver andras arbete som den som intet gör.
Dessa sysslolösa seignörer och prelater gjorde ingen
svårighet vid att medge, att statsstyrelsen vansköttes, och
att hela samhällsskicket var förvändt. Statens religion
och dess moralbud hade de förnäma redan sedan långt
tillbaka ej trott på; i alla händelser gällde de säkerligen ej
för de bildade, de högtstående, äfven om de kunde vara goda
nog för de okunniga massorna. Otron var rent af en
modesak för de högre klasserna, och det var allmänt känt, att
bland det högre presterskapet fans knapt någon, som
trodde på den religion, hvars apostel han skulle vara. De
vackra orden om frihet, rättvisa, allmänt väl,
människovärde berörde behagligt dessa förnäma herrars och damers
känslosträngar. Man kunde ej undgå att känna medlidande
med de arma, som ledo så oerhört, men som dock voro
människor och fransmän. Ögonskenligen hade upplysningens
läror trängt igenom hos de aristokratiska samhällslagren;
hos dem predikades de; hos dem troddes de. Men det
var dock hela tiden endast “munnens bekännelse“. Att
dessa vackra läror också skulle komma att förvärkligas,
hade de privilegierade just ej tänkt sig; än mindre att deras
egna ärfda företrädesrättigheter skulle offras för den
jämlikhet, som de i teorien omfattade. När det visade sig
vara förhållandet, då blefvo dessa frihetsvänner snart botade
för sin frisinthet.
Men de nya lärorna spridde sig äfven till andra
samhällsklasser och togos der på rent allvar. Redan hos
lågadeln och det provinsiella presterskapet funno de ett
tacksammare mottagande. Vi ha redan nämt, att dessa
de privilegierade klassernas sämre behandlade styfbarn
kände en djup afund mot sina bättre lottade syskon, och
de förra ville gärna vara med om att skaffa undan de
senares förmåner. Ännu varmare anhängare räknade
upplysningsfilosofiens läror bland medelklassen. Denna hade
genom åtskilligå lyckliga spekulationer, genom
arbetsamhet och duglighet bragt sig upp till välstånd, stundom
till rikedom. I bildning var den aristokratiens jämlike, i
politiskt inflytande kanske dess öfverman. I seder och
lefnadssätt ägde en stor öfverensstämmelse rum mellan de
båda klasserna. Dess större missnöje väckte hos de ofrälse
de privilegierades företrädesrättigheter, som dels förorsakade
de förre ekonomiska förluster, dels i det dagliga lifvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
