Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Grefve Gustaf Fredrik Gyllenborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24
En sol går bort, min sorg blir qvar, Ty Damon
dröjer än.
Vid källan fåfängt väntar jag, Tills månen runnit
opp. Hur mången natt och långsam dag Bedragit har
mitt hopp.
När vcstanvädret rör ett blad, När fågeln ömsar gren
Mitt öra lyss: i tanken glad Jag famnar Damon ren.
Ack! skynda, Damon, till den ro, Som pröfvad vänskap
ger! Hvad gagnar mig din dygd och tro, När jag dig
sjelf ej ser?
Men hvad högre förtjenst behöfde väl Fru NORDENFLYKT,
hvad större rätt till efterverldens erkänsla kunde hon
väl vinna, än den, att hafva stiftat och sammanhållit
det sällskap, som utgaf de så kallade Vitterhet
s-Arbeten?
Sällan har i ett folks vitterhet och smak skett
en hastigare och märkvärdigare förändring, än den
som tilldrog sig i Sverige genom dessa redan innan
DALINS död utkomna skrifter. Jag vill ej jemföra
CREUTZ och GYLLENBORG med VIRGILIUS och HORATIUS,
fastän Didos Sångare knappt med en finare känsla
och rikare inbillning skulle målat Camilla, eller
i Svenska alexandriner uttryckt sig med mera behag,
renhet och välljud; och fastän ingen af de Romerska
oderne och satirer ne andas en högre själsstyrka
eller ett ädlare verldsförakt än de Svenska. Jag
jemför dem ej; ty hvart och ett snille
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
