Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Magnus Gabr. De la Gardie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
109
den man, som han i detta tall tycktes minst böra
anlita, till Axel Oxenstjerna. Den samme hans vän,
som bar brefvet till Drottningen, gick äfven att
på hans vägnar besöka Riks-Cansleren och förklara
saken, jemte det han lemnade ifrån De la Gardie ett
ödmjukt bref, hvaruti han åberopade den förbindelse,
som varit emellan hans nyligen aflidne fader och
Oxenstjerna. Denne som erinrade sig de föraktliga
utlåtelser Grefve Magnus om honom fällt, svarade med
lån af hans egna ord, att »han var för gammal att
kunna gifva något råd, ty han var barn på nytt, och
kunde nu mer endast jollra. < Dock tillade han, att om
Grefve Magnus velat rådfråga honom någon tid förut, så
skulle han törhända kunnat lemna honom något helsosamt
råd. Men nu kunde han ej annat än beklaga hans olycka.
Detta gjorde han i sjelfva verket, att dömma af hans
bref till sonen Erik, hvari han yttrar sig med oro
öfver Grefve Magni sak, som blef allt värre genom
hans egen skuld. Ty, såsom han sjelf vållat sitt
fall utan någon nödvändighet, så tjente nu allt hans
bemödande ej till annat, än att fördjupa honom deruti
allt mer. För öfrigt beviste hans uppförande vid detta
tillfälle, anmärkte Oxenstjerna, att han ej mer kunde
bära olyckan än lyckan. De la Gardies hjerta behöll
dock ej något groll öfver denna hårdhet, utan han
talte alltid med vördnad om den stora mannen; och i
en sednare tid, då han satt i Rådet och i spetsen af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
