Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Magnus Gabr. De la Gardie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
162
till rätta; och äfven för dess mindre lyckliga
framgång torde icke han, utan hans motståndare,
haft skulden. I början stadfäste han dervid, såsom
befälhafvare, deri krigsära, han i Liffland och
Litauen vunnit; men då han fann, att de, som nedsatt
honom som minister, gjorde allt hvad de kunde för
att beröfva honom allt anseende, äfven som militär,
begärde han afsked. En olyckligare befattning finnes
ej, sade han, än att vara general utan folk, utan
officerare och utan underhåll. Han segrade åtminstone
med pennan, då han till Wermlands och Dals män, som
Danske höfdingarne Gyldenlöf och Tönne Vitfelt genom
granna skrifvelser och bländande löften sökte förleda,
skref ett bref, hvilket fullkomligen uppfyllde sitt
ändamål, att hos den ärliga allmogen väcka och stärka
det svenska sinnet och den trogna fosterlandskänslan.
Vid sin återkomst ifrån kriget, fann han
sig af motpartiet ifrån Riks-Canslers-embetet
utesluten. Redan förut, nemligen 1678, sade han sig
vara »en Cansler, den man undervisade med gazetter;«
hvarigenom han sjelf bekände att han ej längre borde
behålla en plats, som han ej kunde uppfylla. Men när
freden i Nimwegen, som genom Ludvik XIV:s bemedling
blef för Sverige oförmodadt förmånlig, beviste, att
De la Gardie ej utan grund försäkrat om Frankrikes
trohet, upprättades ånyo både hans ära och hans
anseende i Staten. Dock ställdes han af Konungen ej
på sin förra plats, utan i spetsen för ett nytt verk,
nemligen lagskip-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
