Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Magnus Gabr. De la Gardie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
163
ningen i Riket, såsom Riks-Drotz. Två af de fem höga
Riks-embetena hade han förut beklädt. Nu tillträdde
han det tredje, på det han åtminstone i rang skulle
vara den främste vid thronen. Så ville lyckan ännu
en gång smickra honom, innan hon öfvergaf honom
för alltid.
Lyckans föränderlighet erfor De la Gardie på ett
besynnerligt sätt, ömsom upphöjd, ömsom nedsatt. Med
ett gäckande skämt tycktes hon förespå hans slutliga
öde redan vid Carl XI:s kröning. Honom, som för sin
första upphöjelse hade att tacka förnämligast sin
sköna och ädla gestalt, och sitt behagliga sätt att
framställa sig, honom, som vid alla lysande tillfällen
varit hofvets prydnad, timade nu den motgången, att
han icke endast störde ett ögonblick högtidligheten,
utan blef ett mål för åtlöjet. På vägen till kyrkan,
der de uppställda regementerna skulle helsa det
Kungliga tåget med svängda fanor, skyggade hans häst,
stegrade sig och kastade honom på marken. Den yf-viga,
månglockiga, ned öfver axlarna hängande hårsamlingen,
en ny Parisisk uppfinning, flög af hans hufvud,
och riksäpplet, som han bar i sin hand, fick en
bula. När sedan det olyckliga slaget vid Fehrbellin
förstämde allas sinnen, fann man i riksäpplets stöt en
sinnebild af den skymf och den förlust, som drabbade
Riket af det förderfliga krig, De la Gardie ansågs
hafva vållat, och man log ånyo åt fallet af hans
Fransyska hufvudbonad, som man jemförde med hans
Fransyska system; äfven-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
