Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Grefve Gust. Philip Creutz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
230
fulländning icke blott i språkets renhet och versens
rundning, utan ock i tankarnas styrka, i bildernas
rikedom och nyhet, i framställningens liflighet,
i det helas anordning, som stämplar de snilleverk,
hvilkas värde i alla tider erkännes.
Dock gäller detta omdöme icke om allt, hvad i denna
samling är upptaget, utan endast om det, som härrör af
CREUTZ och Gyllenborg. Den allmänna uppmärksamheten
urskilde tidigt dem begge och jemförde med förvåning
de täflande vännernas lika framgång på så olika
vägar. "Hvart och ett snille har sitt skrifsätt;
hvart och ett ämne fordrar ett särskilt:" heter
det i bokens företal. Men utom denna vanliga och
nödvändiga olikhet hos författare, som icke blott
härma, finner man emellan CREUTZ och Gyllenborg en
dylik åtskillnad, som den förut nämnda, emellan den
poesi som blott framställer det sköna och den som
under en skön form vill meddela en sanning, en lärdom,
en känsla af det rätta, det goda, det ädla, vill med
ett ord så verka, som hon gör i sången öfver Själens
Styrka, i Verldsföraktaren, i de flesta, att ej säga,
alla af Gyllenborgs äldre Skaldestycken.
I början försökte väl ock CREUTZ ungefär samma slag
och ton som hans vän. Den moraliska betraktelsen öfver
"Begärelsernas Bedräglighet" kunde lätt tagas för
ett alster af Gyllenborgs tankedigra snille.
Den rikare inbillning, som utmärker CREUTZ, röjer
sig mer i hans "Ode öfver Ängslan." Dock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
