Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Grefve Gust. Philip Creutz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
231
har det hela deraf föga lyckats. Det anar
man redan af dess början, ehuru präktig den är;
"Låt molnen himlens facklor dölja
Och kala tallar hota skyn;
Låt höstens floder fälten skölja
Och klippor gränsa himlabryn;
Låt alla väder häftigt susa,
Låt strida forsar kring mig frusa,
Förskräck min syn med sorglig pragt;
Låt natten sina täcken breda
Och mig i djupa tankar leda,
Ty jag vill måla ängslans magt.
Oaktadt denna tillrustning och den rikedom af
tankar och bilder, som de tolf välljudande stroferna
innehålla, märker man knappt i någon rad "den ängslans
magt/’ som skalden föresatt sig att måla; ty han kände
den icke i sitt eget hjerta. Då man jemför detta kalla
poem med det så djupt rörande af Gyllenborg öfver
"Menniskans Elände," finner man icke blott, huru olika
stämda desse Skalders lynnen, så väl som lyror, voro,
utan ock, hvad skillnad det är emellan den poesi,
som man gör, och den, som gör sig sjelf, i det hon
lefvande utgjuter sig ur det innersta hos skalden.
Icke djupsinnig eller tankfull, utan målande och
lekande var den Sångmö, som skulle göra CREUTZ
odödlig. Af den egna lyra, som hon räckte i hans hand,
hördes de första ljuden i den allegoriska sagan om
tvenne "Jungfru-Svalor," hvil-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
