Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Grefve Gust. Philip Creutz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
241
vänder han sig till månan med denna begäran:
Du täcka bloss, som ined ditt bleka sken
Försilfrar denna park, förtjusar dessa nätter,
Om Zephis trampar mina ben,
När hon vid källans brädd sig efter vanan sätter»
Glöm ej att då dess skugga måla af,
Pä det min sorgsna hamn, som sväfvar här allena,
Med hennes kunde sig förena,
Och jag en himmel finna i min graf.
Vid denna beredelse till sjelfmord, kan man ej undgå,
att ur det föregående poemet påminna sig det stället,
der Alexis förklarar, att ett ord af Daphne skall
ge honom lif eller störta honom i grafven, hvarpå
Skalden fortfar:
Alexis tystnar, Daphne fasar, Hon fruktar att Alexis
dör; Hon vet ej att, fast kärlek rasar, Han sällan
något lif förstör.
Också har denna Elegi föranledt en bekant parodi af
Hallman som stött många, men af hvilken CREUTZ sjelf
funnit sig road.
Huru för öfrigt samme Skald, som så skönt och så
känslofullt besjungit kärlekens magt, kunde äfven
satiriskt behandla honom, visar hans Gudasaga;
der han låter honom fly undan Ledsnaden, sedan han
sårat Blygsamheten. Denna sinnrika dikt är utförd i
den naiva stil, hvari endast Fru Lenngren upphunnit,
om ej öfverträffat CREUTZ.
Franzéns Minnesteckningar, 3.
16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
