Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Grefve Gust. Philip Creutz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
246
Med lätt och lifligt blod och lika drift och styrka
Man ser oss lust och lek och snillets bragder yrka. I
nyttig arbetsro än löper tiden bort, Och än i skog
och mark vi finna den för kort. Naturen möter oss,
som ensam öfverväger Allt nöje som af konst och
kunskap menskan äger, Det var på gräsets bädd hon
oss sin pensel gaf Och blandade sin färg att måla
sommarn af. När har hon för vår syn sin fägring ej
förklarat, Af dig ett utrop ryckt, i bergens grotta
svaradt? Och under is och snö, ännu ej utan pragt,
Har hon ej äfven mig i stunders tjusning- bragt?
De sista raderna syfta på Vinterqvädet af Gyllenborg,
liksom de förra på Sommarqvädet af CREUTZ. Om deras
sällsynta vänskap vittna dessa verser, som i skönhet
täfla med det som de uttrycka:
Än ingen högmodsflägt oss från hvarannan rycker:
An ingen vinningslust vårt fria snille trycker:
Än ingen afund rum i våra hjertan fann.
Än ha vi ej behöft oss akta för hvarann.
Efter en lika sann som bedröflig målning af så mångas
förspillda ungdom och snara föråldring vänder sig
Skalden åter till sin vän, och slutar ined denna
blick åt framtiden:
När tvång och lustars våld ej ålderdomen hasta,
Skall nöjet ock ett sken på sena åldren kasta. En
älskad ungdom då skall njuta vårt försvar Och under
menlös ro välsigna våra dar. I åldrens enslighet den
sälla tröst skall finnas, Att intet vi begått det vi
ej ville minnas. Vi minnas då den tid och nöje dra
deraf, Då reglor till en vers oss Sånggudinnan gaf;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
