Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Grefve Gust. Philip Creutz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
247
När jag förundrad sågs vid flykten af ditt snille,
Och stundom åt mitt skämt du örat låna ville. Uti det
vänskapsband som varit oss så kärt, Skall minnet fägna
oss af hvad vi känt och lärt; Och att mot åldrens
tyngd vårt nöje längst försvara, Så låtom oss,
min vän! de dygdigaste vara.
Med denna ädla föresats åtskildes de begge vännerna,
då CREUTZ reste ur riket, för att såsom Sveriges
Sändebud bevaka dess angelägenheter i Spanien. Till
detta förtroende hade han gjort sig värdig genom den
skicklighet han under sin tjenst-göring vid Kansliet
vunnit: hvars då varande President, den icke blott
som Statsman, utan som talare och lärd utmärkte, för
sina dygder så väl som förtjenster allmänt vördade
Grefve Höpken, med en särskild uppmärksamhet på
denna snillrika yngling, bidrog till hans daning,
utan att kunna föreställa sig den belöning derför,
som han före sin död vann, då han i honom såg en
af sina efterträdare på presidents-stolen. Såsom
kavaljer hos den yngste af de tre Kongl. Prinsarna,
hvartill han vid 1756 års Riksdag blifvit utsedd af
Rikets Ständer, som af Konungen inkräktat till och med
hans Faderliga rätt öfver sina barns uppfostran, hade
Grefve CREUTZ fullkomnat sig i den för en Minister
icke minst nödiga gåfvan, att i umgänget vara på en
gång intagande och varsam.
Under sin resa till Spanien uppehöll han sig någon tid
i Paris; och då han der uppsökte de vittra och lärda,
fäste han sjelf deras uppmärk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
