Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johan Stjernhöök
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
334
säger han, "att, när för 50 år sedan den store GUSTAF
ADOLF besökte min fosterbygd Dalarna, och folket,
ifrigt att få se sin Konung, ifrån alla sidor trängdes
på isen der han åkte, kastade många in i hans släde
sädeskärfvar, nystan, lärftsstycken och annat slikt af
ringa värde, men alster af deras egen flit och möda:
hvilket Konungen, mildt leende, med nöje emottog
och skattade såsom ett uttryck af det enkla folkets
hjertliga välvilja och bemödande, att på hvad sätt
de kunde visa sin vördnad och tillgifvenhet. "Likaså
dristar jag", fortfar STJERNHÖÖK, "nu ibland dem,
som, då du sjelf fattat styrelsens tyglar, hasta dig
till mötes, infinna mig med en ringa, men ej för mitt
yrke främmande gåfva."
Den blygsamhet, hvarmed han äfven i sitt företal
yttrar sig om sitt arbete i Svenska laghistorien,
var hos honom så mycket mer uppriktig, som han icke
ens skulle vågat i sin lifstid låta det komma i
dagen, om han dertill icke blifvit nödgad af den
såsom Mecenat ojemförlige MAGNUS GABRIEL DE LA
GARDIE. Märkvärdigt är, att i detsamma han prisar
hans vård om all lärdom och särskilt om allt det, som
angår Svears och Göters fornlemningar, anmärker han
med ett af en Romersk häfdatecknare lånadt uttryck:
"att han under hans beskydd kände sig fri att tänka
hvad han ville, och yttra hvad han tänkte."
I sjelfva verket röjer han äfven i detta arbete sin
sjelfständighet. Öfver den i dåvarande omstän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
