Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM081933
48 FÖRSTA INTRÄDET PÅ FÖRFATTARBANAN.
Utom nu nämnda stycken och några »miniaturer»
— vers och prosa, som hon hade liggande i sin portfölj
och nu såg öfver — afsåg Fredrika Bremer för andra delen
af sina teckningar ännu ett stycke. Det var med detta
hon kom in på sitt egentliga litterära område och med ett
slag vann popularitet. Det var början af Familjen H.,
hennes första roman.
Femton år senare skrifver hon:
»Romaner hade jag under mitt lefnadslopp läst eller,
rättare, slukat — jag vill ej precis säga, huru många hundra
dussin — och gråtit och skrattat öfver dem, och älskat,
svärmat, lefvat och dött i dem, gjort en själavandring
genom deras prinsessor och tiggarflickor, deras Sofior,
Julior, Rosor, Amandor, Eliser, Aliser till dess jag höll på
att alldeles tappa bort mig själf och i förskräckelsen svor
ett dödligt hat till de tjusande men bedrägliga lockelserna,
skickade alla romaner till — Blåkulla, gaf romankärleken
afsked för evigt, beslöt att vara mg själf och odla vän-
skap och potatis.
Jag läste på många år inga romaner mer, nej, men hur
det var begynte jag att skrifva -— berättelser, och innan
jag visste det själf, se! så var det åter romaner.
Milda himmel! Hade jag icke lidit nog af det för-
giftiga otyget, skulle jag äfven nu börja att därmed för-
gifta andra? Och jag ville dock något helt annat!»
Hvad Fredrika Bremer ville hade hon klart för sig,
redan då hon skref Familjen H. »Taflan af verkligheten,
säger hon där, »bör likna en klar bäck, som under sitt
lopp rent och troget återgifver de föremål, som spegla
sig i dess bölja... Allt hvad målaren eller författaren vid
dess framställande bör tillåta sin fantasi är att spela rollen
af solstråle, som utan att förändra något föremåls egen-
domlighet dock ger alla färger en lifligare glans, låter
vågens dagpunkt tindra mera diamantlikt och upplyser
med renande klarhet själfva bäckens sandbotten.»
Arten af sin egen fantasi, sin egen lekande humor,
har Fredrika Bremer i dessa ord träffande antydt. Först
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
