Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BEKANTSKAP MED P. J: BÖKLIN. 89
vägen; — om det skall bortplockas af de där fåglarna un-
der himmelen eller någonstädes få rotfäste och bära frukt,
beror på tillfället eller på någon enskild förmågas goda
vilja. Jag tycker mig endast vara en begynnelse till män-
niska; om jag skall blifva en fullkommen sådan, står till
Gud.»
»Detta är en bekännelse, som vi något hvar hafva att
göra, både man och kvinna. Men, mamsell Bremer, det,
som står till Gud, låter han ju icke fattas någon: den
rättfärdighet, den sanna mänsklighet, som vi icke finna
hos oss själfva och icke själfva kunna skaffa, den har han
länge sedan gifvit oss i förskott att ockra med för att
blifva vår egen. En sann kristen är en sann människa
redan genom sin tro, han är redan i sin tillvarelse i sin
rätta verkningskrets: för den timliga behöfver han då icke
heller ängslas.»
Fredrikas anlete ljusnade märkbart vid dessa ord;
den glädjestrålande blick hon vände till den främmande
lät honom tydligt se det flärdlösa allvaret i denna san-
ningssökande själ.
>— Men om kvinnan blef gifven mannen till en hjälp —
i hushållet, såsom orden vanligen tydas, ehuru jag knap-
past förstår, att mannen i paradiset kunde behöfva henne
enkom för detta ändamål — var nu god och säg mig, om
det icke vore lika skäligt, att mannen hjälpte kvinnan
lite med hennes logik och annat sådant, som kunde be-
höfvas».
»-— Det vill jag för min del icke bestrida utan anser en
sådan förbindelse lika paradisisk som den förra, förutsatt
att den behöfs och får bero på förmåga.»
»— Man har sagt mig, hvad jag också tror, att ni skulle
kunna blifva för mig, hvad jag i nämnda hänseende känner
mig behöfva. Vill ni, när det faller sig lägligt, bevilja
mig ett och annat samtal om det ni och jag anser vara
mig nyttigast?» :
»— Hade jag därtill någon förmåga, kunde den visser-
ligen icke bättre användas. Jag vill emellertid våga för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
