Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
990 BEKANTSKAP MED P. J. BÖKLIN.
söket och därtill göra mig ledig och beredd två eller tre
gånger i veckan, om jag får utsätta timmen.»
Med ett hjärtligt: »Tack och välkommen!» å Fredrikas
sida slöt så det första samtalet mellan Fredrika Bremer
och den man, som för henne skulle blifva så mycket. Vi
fortsätta efter hans anteckningar skildringen af det studie-
arbete, som nu begyntes.
Vid nästa möte i svågerns salong fann han framme
på bordet »en uppslagen bok jämte en föredragningslista».
Af det föregående framgår, att Fredrika, som Böklin
säger, »redan var kommen i någon beröring med tidens
religiösa och filosofiska tänkande men däraf endast hade
förnummit intrycken af dess störande motsägelser». Hennes
längtan att tränga till djupet i lifvets största frågor och
hennes naturs starka religiositet hade på sista tiden funnit
någon tillfredsställelse i en börjande bekantskap med roman-
tikens spekulation. Hon hade just slutat läsningen af Friedrich
v. Schlegels föreläsningar i Dresden 1828 öfver »die Philo-
sophie des Lebens» och ansåg sig i dem hafva funnit en
god vägledning. ? Därför var hon helt bekymrad öfver
det tvära afbrott, som vållats genom Schlegels död, innan
föreläsningsserien var fullbordad. Hon ville om möjligt
»nu på stället hafva den förlorade tråden upptagen och
utredd»>.
Häröfver utspann sig ett samtal, under hvilket Böklin
antydde, att Fredrika troligen ej hos Schlegel skulle funnit
det, som hon väntade och behöfde.
»— Jag hoppades likväl — anmärkte Fredrika —
»finna hos Schlegel någon upplysning just om samman-
hanget emellan vår kristliga tro på en allvetande Gud och
denna tros verkliga urkälla — nu kommer denna fråga att
hvila på er>
»— Alltför tungt, fruktar jag, ty jag behöfver själf
samma upplysning; men som törsten leder hjorten med
säker instinkt till källan, så misströstar jag icke, att vi
oo Hon erkänner dock i ett bref längre fram på våren: >»Jag förstår
ej fullt hans språk, jag är för litet van vid rent filosofiska skrifter.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
