Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
106 BEKANTSKAP MED P. J. BÖKLIN.
ersättning för denna långa tid af lidande och tvungen overk-
samhet har en annan kommit, som ger mig medel till
verksamhet och därigenom äfven till lifsglädje . .. I detta
ögonblick är min lefnadsplan denna: att af mitt timliga
goda bestå så litet som möjligt på mig själf för att så
mycket som möjligt kunna njuta min lefnadsglädje, att
genom alla för mig tillgängliga och tjänliga medel utbilda
mig till att med heder fylla en författares kall. Aldrig har
jag känt mig så skapad därtill som nu, aldrig så känt min
intellektuella varelse liksom tillväxa, få kraft, stadga, klar-
het, aldrig såsom nu känt önskan att lefva och lära, aldrig
så det glada hoppet (för att tala med Pauli ord) att blifva
"ett kärl till ära. Önskan och hoppet att för mor och
syskon blifva ett ämne till glädje äro äfven för mig —
huru skall jag säga? — rosensporrar . . .
Aldrig har väl någon njutit sitt lif fullare än jag i
denna period af min lefnad. Den klarnande tanken inom
mig, som lofvar mig själens harmoni för framtiden, bidrar
mycket därtill, och sedan -— mitt lilla ensamma rum.» Och
hon slutar med en halft försagd önskan att få ett sådant
äfven i Stockholm. »Det är för mig viktigare, än någon
kan tro, att ha ett litet stilla bo och kunna vara alldeles
ensam. . .»
Äfven brefväxlingen med Brinkman röjer tydligt, huru
ett nytt, rikare och lyckligare själslif småningom uppgick
för den trägna sanningssökerskan.
»Vet nb, skrifver hon i november 1831, »jag har fått
en sjukdom; fröet därtill har väl alltid legat inom mig,
men nu först har det utvecklat sig och griper förfärligt
omkring sig; den sjukdomen består i en omättlig hunger,
en osläcklig törst efter kunskap, efter allt, som kan låta de
dimmiga halftankarna klarna och bli ljusa, bli heltankar;
och denna sjukdom, det känner jag, kommer att räcka
hela mitt lif igenom. Jag är dock glad åt den och bygger
på den mitt hopp om framtida duglighet. Emellertid för-
skönar den det närvarande och låter mig under törstens
tillfredsställande finna hvarje dag så kort och hvarje
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
