Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
00081939
BEKANTSKAP MED P: J. BÖKLIN. 107
minut så rik, att det är mig både förunderligt och för-
tjusande.»
Några veckor senare upptager hon samma ämne:
>»... Därför att jag hoppas kunna blisen fri tänkare
i er mening af ordet och känner mig med hvar dag taga
ett steg längre in i en friare och redigare tankevärld —
därför är jag äfven nu så obeskrifligt lycklig, börjar af
hela hjärtat älska ett lif, som förr varit mig en börda, och
ville kunna hålla fast hvar flyende minut.>
Hon finner det så härligt att ändtligen kunna älska
lifvet. De tvenne orden: sanning och Gud hafva alltid på
henne gjort ett obeskrifbart intryck. Ju längre hon gick
fram i lifvet, dess klarare kände hon, att blott genom att i
kärlek omfatta sanningen kunde man i frihet nalkas Gud.
Men hon visste, att detta skulle vara möjligt endast genom
att ernå en mångsidig upplysning och därigenom vinna
själfständighet. Hon hade länge sörjt öfver att hon varit
utestängd från allt sådant så väl genom sina familjeför-
hållanden som genom sin egenskap af svensk kvinna, hon,
som likväl mer än andra behöfde kunskapens ledning,
emedan hon nästan aldrig ägt >barnslig tro».
I brefven af 30 mars och 2 april 1832 uttalar sig på
ännu mera rörande sätt den stämning af jublande hopp,
förtröstan och lefnadsglädje, som uppfyllt hennes själ.
Hon skrifver just ingenting, säger hon, >men desto
mer läser jag — läser goda böcker och söker med tillhjälp
af andras tankar reda mina egna... Min dag är ett helt
litet äfventyr med ’inveckling och utveckling . .. Också
lefver jag rikt och obeskrifligt lyckligt; hela lifvet och allt
däri är för mig fullt af intresse, jag sörjer blott öfver att
jag måste sofva... hvarje fjät af tiden synes mig dyrbart.
”Kräseliga’ lefver jag i sanning, ty jag har sköna böcker,
och människorna visa mig så mycken godhet och vänlig-
het; jag tackar Gud därför och arbetar med ödmjuk för-
tröstan och hoppfullt sinne alla dagar på att göra mig ej
ovärdig af så mycket godt. Jag söker utbilda mig till
klarhet och själfständighet. Jag vet sannerligen ej ännu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
