Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120 BREFVÄXLING MED P. J. BÖKLIN.
färdigt att väckas, och då kommer väckelsen, och det
vaknar och skjuter upp i dagen! Sköna, välsignade ord!
Ännu gråter jag af glädje öfver er — och ändå vilja nu
edra ljusa strålar slockna för min syn.»
Är nämligen frälsningen gifven, hvad gör då för
människan ett förr eller senare?» Hvad hindrar henne att
»lämna sig åt sina lustar på jorden? De skola ändå ej
stänga hennes väg till Gud, blott för en tid skymma
den.» Är dödsfasan hennes straff? Men mången dör
lugn efter ett lif i synd, och mången »from och dygdig
varelse» förtviflar på sitt ’yttersta om Guds nåd.
Efter alla dessa dystra frågor kommer dock slutligen
en liten trosbekännelse.
»Nu har jag skrifvit ihop så mycket mörkt, tolkat så
mycket elände, så mycken svaghet, kastat upp så mycket
ängsliga tvifvel, och just nu går solen klar och härlig mot
sin nedgång och kastar i mitt rum och öfver mig sina
gyllene strålar — det är på en gång en profetia och en
bild af mitt inre, Efter att fritt ha låtit uttala sig allt
mörker, som verkligen finnes där, säger jag ändå med
full och glad visshet: ’Jag vet, att en dag allt skall bli
godt, allt klart. Det är blott min svaghet, min blindhet,
som vålla mina tvifvel. Gud är, Jesus har visat mig honom,
jag vill vara hans lydiga barn, då vet jag, att jag får se
honom en gång. Se, min sol är ju ändå klar’.»
En stund därefter, då hon genomläst hvad hon skrifvit,
har dock mörkret åter dragit sig samman kring henne.
»Jag är helt skrämd>, slutar hon, »af de spöken jag själf
kallat upp i dagen; jag längtar att återta” våra samtal —
det går så långt om mellan tal och svar i bref.»
Dröjsmålet skulle denna gång blifva längre än vanligt,
men det var ej Böklins fel. Han svarar redan den 26
augusti, men brefvet kommer till Årsta först sedan Fred-
rika rest därifrån och blir liggande där, tills det sent om-
sider når henne i Kristianstad.
Ni har», säger han där, »fört mig in i filosofiens in-
nersta helgedom, och om sanningen också icke skulle låta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
