Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124 BREFVÄXLING MED P. J. BÖKLIN.
Fredrikas förklaring, att »jorden befolkar de öfriga
världarna», finner Böklin till en viss grad oriktig. »Icke
någon afskild sfär utan universum är den fulländade an-
dens organiska hem och verkningskrets.» Han förtydligar
detta med bilden af insekten, hvilken som larv när sig af
en enda blomma men i sitt fria bevingade tillstånd rör
sig inom blomstervärlden i all dess rikedom.
Halft skrämd, halft lockad af de djärfva spekulatio-
nerna svarar Fredrika Bremer i uttryck, som äro synner-
ligen betecknande för hennes dåvarande ståndpunkt och
hela sinnesriktning.
»Huru kommer det till», skrifver hon den 28 aug., »att
då ni för min ljustörstiga ande öppnat universum såsom
den ljus- och vishetskälla, hvarur jag i all evighet skall få
dricka, jag ändå ej är rätt nöjd? Är det tyngden af min
jordiskhet, är det min kvinnliga individualitet, eller är det
ett i arten af mitt andliga väsendes personlighet verkligen
grundadt behof, som gör mig litet hemsk för detta volti-
gerande i oändligheten, om än kring aldrig så härliga
blommor, och som låter mig känna, att jag ville hellre
hvila i skötet af en enda blomma än att gästa hos alla,
hellre ej vara fri än vara husvill. Ni skall säga, att den
eteriska ljusvärlden är mitt hem som ande; men hu!
Det där hemmet kommer alltid, tror jag, att synas mig
ett utomhus, där jag visst aldrig blir hemmastadd.
Gärna ville jag som ett bi flyga omkring oändlig-
hetens fält och suga honung ur tallösa blommor, men jag
vill äfven ha en kupa att vända om till, och i denna min
cell, omkring mig de vänner jag älskar och en vise
att öfver allting älska och lyda. Och denna vise, min
drottning, konung, min Gud, den behöfver jag i synnerhet
stå i ett närmare, i ett mera jordiskt barnsligt förhållande
till; än som jag tycker är med er åsikt af ett kommande
tillstånd förenbart.
Då jag var barn, tänkte jag mig som den allra största
salighet, och tänkte det med saliga känslor, att stå om än
på det nedersta trappsteget af den eviges tron, flygande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
