Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
00081939
BREFVÄXLING MED P. J. BÖKLIN. 125
på hans vink att utföra ett kärleksvärf men alltid åter-
vändande till honom att lofva och tillbedja honom och att
bestrålas (omedelbart) af hans kärleksblick. Ehuru numera
min åsikt ej är så inskränkt, så har den ändå en stor lik-
het med denna barnidé. Nu hvar gång då idealen af
sanning och skönhet och godhet uppstå lifliga i min själ,
känner jag som om, blott jag vore fri från min kropp, jag
genast på snabba vingar skulle höja mig mot all sannings
och skönhets eviga urkälla, och så evigt dröja i dess när-
het, saligt tillbedjande. Jag vet väl, att själens höjande
till sin Gud är annat än örnens flykt mot solen — men
skall jag då aldrig se honom fullt, ej vara nära honom som
ett barn sin far? Det är ej så här på jorden. Vi känna
det, om ock vi vilja predika uti oss motsatsen; och skulle
vi... lefva i Gud blott såsom i ett element, så är det mig
ej heller nog. Jag behöfver en personlig Gud, ett hem, en
verkningskrets, högre likheter af de jordiska, en utveck-
ling, under hvilken alla älskade jordiska band af kärlek
och vänskap ej upplösas: och absorberas i det oändliga ur-
sprunget men blifva allt innerligare och verkligare under
en allt innerligare och verkligare förening med Gud. Men
törhända strida ej dessa begär mot er åsikt, törhända har
jag fattat den för ytligt, jag skall tänka vidare däröfver
och säga er då vidare därom.
Då jag tänker mig gudomens fullhet i Kristus, kän-
ner jag ofta nu, som om mitt begrepp om Gud och det
gudomliga förlågades [= nedsattes]. Han är mer än en
människa, ett rent organ för Guds uppenbarelse, en med-
lare, en länk mellan skaparen och kreaturet, en högre ande
bor i honom — men gudomens fullhet?! Och ändå denna
kärlek, värdig en Gud, uppenbarad i försoningsläran, denna
idé om en människoblifven Gud, som offrar och försonar
> Här tillägger Fredrika i en not: >Hade man ej knutit dem, kanske
vore det bättre; men det är nu en gång gjordt, och utan systrar och några
andra vänner kan jag ren knappt tänka mig lefva fullt. Och makar och
föräldrar och barn, huru mycket innerligare ännu äro de ej förenade!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
