Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NY STUDIETID I KRISTIANSTAD. 135
Redan i ystadsbrefvet säger Fredrika, att hon nu mer
än nägonsin känner sig behöfva allvarligt arbeta för att
komma till klarhet i de frågor angående lifvet efter detta,
som på sista tiden sysselsatt dem. Hon ville gärna »med
klarare blick följa» sin döde broder »i de obekanta land, dit
han gått. Böklins hypoteser synas henne ännu dunkla och
grifttalarens, den framstående tyske predikanten Theremins
alldagliga trösteord: »Han är hos Gud», svagt och tomt.
Måste ej själen genom evig progression... rialkas full-
komlighetens källa i ett annat lif så väl som i detta? Icke
kommer man närmare honom, för det man dör? Men hvad
är då döden? Och hvarför anses detta moment så viktigt,
om det blott är en yttre företeelse, som ej griper in i det
egentliga lifvet? Ni skall tala för mig om detta bättre
och annorlunda än Theremin. Ja, vill ni icke nu rätt
Sbarti ar.
Innan hon fått Böklins uppmaning att lämna »bifrågornaz
å sido, ber hon nu på nytt i ett bref af den 15—18 okt.,
att han något närmare ville utveckla de »sköna vinkar öf-
ver människans lif efter detta», som han redan gifvit henne.
Skall människan efter döden »på en gång uppfatta såsom
gudomlig harmoni, hvad som hon dittills blott svagt eller
ock alldeles oredigt förnummit: Gud, sig själf och skapelsen
samt deras förhållanden inbördes?» Skall ej hennes verk-
samhet bestå uti att, »som en nådestråle af Guds ljus för-
sänka sig i andra varelser för att återföda dem till det
eviga lifvet, själf ’ewig Leben nehmend und spendend’.>
Kan», frågar hon vidare, »den jordiska kärleken män-
niskor emellan vara en sinnebild af ett himmelskt kärleks-
lift Det tyckes mig ej fullt så. Den, som älskat på jorden,
vet väl, huru vid försänkandet i den älskades varelse allt
själft, all personlighet försvinner, huru man tar afsked af
sig själf för att uppgå och lefva i en annan. Detta
kunde väl vara människans rätta förhållande till Gud; men
huru skall det bli mellan varelserna inbördes? Personlig-
het bör man väl bibehålla för att ej förlora sig; men
då sätter man betsel i mun på kärleken, och då mister
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
