Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
136 NY STUDIETID I KRISTIANSTAD.
den: sin kraft och sina vingar? Eller gäller äfven här bu-
det: ”Älska Gud öfver allting och din nästa såsom dig
själf? Men det där ’såsom dig själf är ändå knapphän-
digt. Vill man ej lida, dö, tillintetgöra sig för dem man
älskar, så är det intet.»
»Ni måste ej förundra er», tillägger hon med en hastig
öfvergång till skämt, »att jag af en dödlig begär så noga
underrättelser om odödlighetens värld. - Jag anser er i dessa
" regioner så hemmastadd, att det lätt kunde hända mig en
vacker dag att fråga er: "Huru ser Gud ut?’»
»Hör på, min lilla syster!» svarar Böklin den 21 okt.
»Jag har nu i tre dagar vandrat fram och åter här ute i
min furudunge och tänkt mig om, huru vi på bästa sätt
skulle kunna bereda oss inträde i det där egyptiska temp-
let, hvarpå forntiden hade skrifvit: ”Jag är allt hvad som
var och som är och som varda skall; min slöja får ingen
lyfta . .. och nu kommer ni med en storm af nya frågor
och oredar tråden för vårt samtal.»
Ehuru ogärna, öfvergifver han dock den tankegång,
han arbetat sig in i, för att villfara sin besvärliga lärjunges
önskan. Men ganska betecknande för hans samvetsgranna
sätt att taga sin uppgift är, att han i stället för att genast
inlåta sig på hennes frågor börjar med en undersökning
af grunderna för den kristna odödlighetstron.: Denna
sammanfattar han i följande sköna ord, som tillika innebära
ett svar på den sista frågan:
»Den som en gång rätt kraftigt uttalat det ordet ’jag”
«++ den som uttalat det under djup känsla af dess eviga
urgrund och därvid känt kraften af denna kärlek, som
gjorde det till sin oförgängliga motbild... den som till
och med på jorden känt, huru hjärtat klappar under käns-
lan af högre och friare personlighet, ju djärfvare kärleken
var i sin hängifvenhet, förutsatt att föremålet var offret
värdigt, för honom äro alla bevis för själens odödlighet
öfverflödiga eller tjäna endast att i logikens band lägga,
hvad anden icke blott vet utan lefver.»
"Se bilagan 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
