Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRIS I VÄNSKAPSFÖRHÅLLANDET TILL BÖKLIN. 237
söfva! Jag vill ej söfvas, ej domna, ej somna i ro och
bekvämlighet. Bort det! I genier, som lockat fram mitt
högre lif, bilder af smärta, af lifvets oändliga ve! I manen
mig äfven nu att ej förlora er ur sikte, att lefva för er!
Ack, B., jag flyr lifvets hvardaglighet, lifvets oändliga
småaktighet; jag ville lefva fullare, bli bättre, under kampen
med lifvet bli klarare, starkare, utbilda min kraft. Rykt-
barhet vill jag ej; men verkligare värde, djupare allvar —
Gud! Hvart vill jag hän? Jag har velat känna människan
och genom människan skaparen. Jag har försökt studera
i böcker, det går svagt — och kunskapen jag vinner blir
ej lefvande. Jag vill ut att lefva i världen, bland bekanta
men ej fullt kända gestalter; jag vill se människan, där jag
alltid helst sett henne, för att söka ett odödligt hopp -—i
hennes lidande, i hennes kamp, i hennes sista stunder, i
döden! Såsom en annan far till Rom för att studera män-
niskan i konsten, såsom man far till Orienten för att finna
spåren af lifvets första härlighet, så vill jag fara till sjuk-
domens och plågornas hemvist för att där se den lidande
människan och lära känna Jesus.»
Fredrikas plan är att genom grefvinnan Sommerhjelm
skaffa sig tillträde till lasarettet i Kristiania. Om hon sedan
återtager pennan skall det vara för att skildra det verkliga
lifvet, för att »med mera erfarenhet berätta om lidandets
och barmhärtighetens mysterier. Ett skiljande från >all
världens onödighet, yttre och inre», för att komma till
»sanning, kunskap, lif» är hvad hon vill.
»Skall jag vinna det så? Säg mig du, min vän. Hvad
jag fruktar är det skenbart prålande af denna sant ödmjuka
handling, är uppseendet, som, äfven med iakttagande af
största klokhet och försiktighet, den ej helt skall kunna
undvika att småningom väcka: Detta afskyr jag. O, att
ingen människa behöfde veta därom, att jag kunde vara
allena med Gud och mitt eget hjärta! Skall jag äfven
vinna på detta vis den utbildning, den kraft jag törstar
efter? Skall icke denna till utseendet svärmande handling
skada det inflytande jag genom min talang kunde hafva?z
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
