Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
238 KRIS I VÄNSKAPSFÖRHÅLLANDET TILL BÖKLIN.
Fredrika frågar sig till och med, om ej en sådan hand:
ling skulle bli föremål för förlöjligande, särdeles om detta
företag finge karakteren af ett misslyckadt försök, d. v. si
om hon efter någon tid skulle återgå i skötet af sin familj:
»För ett fruntimmer, i synnerhet i Sverige, är ej lätt att
bryta en ny bana, att söka kunskap på en ny väg. Det
är ej för mig, för min lilla efemära varelse, som jag fruk-
tar — nej, men jag är rädd att skada, om äfven i ringa
mån, den goda saken. Ganska få — kanske zngen skall
förstå min handling, och man skall göra den någon rätt
visa kanske först efter min död... f
Har min gode B. ett upplysande ord att säga mig, så
Säg snart! Jag lofvar ej att följa det, blott att väl besinna
det kan jag lofva.»
Böklins svar är oss obekant. Hans anteckningar visa
emellertid, hur han uppfattade denna kris i Fredrikas ut-
veckling. »De gamla molnskyarna», skrifver han, »började
åter draga upp på den klarnade himmeln — hon miss-
tröstade om framgång på sin beträdda väg, klagade öfver
sin, öfver kvinnans underlägsenhet i allt, tänkte på någon
annan utväg att tillfredsställa sin manande genius, på an”
ställning som vårdarinna vid någon barmhärtighetsanstalt;
ty hennes genius var en tjänsteande: hon visste ingen skö-
nare: ära, intet saligare lif, än att lefva till Guds och mänsk-
lighetens tjänst, i synnerhet om det gällde att genomtränga
och upplysa något förmörkadt, upprätta och stärka något
brutet, väcka och upplifva något slocknande, Enhvar,
som närmare kände Fredrika Bremers personlighet, måste
i henne beundra den heroism af kärlek och själfuppoffring;
hvaraf kvinnohjärtat är mäktigt.»
Genom dessa ord vibrerar ännu återklangen af de
känslor, hvarmed Böklin en gång läste Fredrikas betydelse-
fulla bref. Mycket antyder ock, att det väckt till nytt lif
förhoppningar, som han länge undertryckt, och att han
sökt inverka på Fredrika Bremers framtid i en annan rikt-
ning, än den hon själf utpekat. Han hoppades, att den
djupa sympati, som fanns dem emellan, skulle besegra alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
