Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
00081989.
312 SORG. ETT ÅR HEMMA.
sprängas; jag vet; hur innerligt du lefver för den, och hur
oändligen öde din Heddas plats där kännes. Du har vän-
ner och anhöriga och lika högt älskade syskon men icke
Hedda — människoandar kunna icke ersätta hvarandra; för
ditt sår har jag alltså ingen läkedom, önskar icke heller,
att tiden måtte läka det; det skall förblifva öppet, till dess
du just med detta sinne äterser din Hedda. Är detta en
tröst, så är han visserligen ”allmän’, och någon annan har
jag icke att gifva dig.»
I fortsättningen af sitt bref vidrör Böklin blotti förbi-
gående de mörka frågor, som Fredrika framställt.
»Vill du», säger han, »stirra i de mörka afgrunder, så
"rädes jag icke att följa din skarpa blick — blott ensidig-
heten rädes jag såsom en afgrundens frestelse.»
Däremot upptager han hennes anmärkningar angående
bönen och häfdar varmt och fast sin öfvertygelse.
»Bad du icke om den huldas lif? Och blef icke bön-
hörd! O, Fredrika, det är en ljuf och ljus tanke, att en
annan förstår oss bättre än vi själfva. Guds ord och vilja
tyda vi så gärna efter eget förstånd och egen vilja, hvar-
för låta vi icke Gud äfven tolka vårt hjärta, vår bön! Är
icke bönen just detta hjärtats upplåtande för Gud, att han
måtte läsa och förstå, såsom David, efter mycket bedjande;
säger: ”Rannsaka mig, Gud, och förnim huru jag menar
det" Ty säsom Gud ser sig själf i människoanden, så ser
denna sig själf endast med Guds öga — hans amen är den
rätta tolkningen af vår bön.
Huru vårt eget hjärta tröstas, stärkes och vederkvickes
i ljuset af detta gudsmedvetande, det begriper du, Fred-
rika, således också, hvarför vi bedja ’tillkomme ditt rike’;
"ske din vilja, m. m., som dock sker vår bön förutan:
Men bönen för andra? Hvarför bedja vi för vår nästa?
Och det äfven i hans frånvaro, så att han icke ens synes
däraf kunna ha någon uppbyggelse? ...
I bönen hämta vi andan, det är en lifsfunktion, en
kristen beder med eller utan afsikt, om evigt eller timligt
godt, alltid viss på uttolkaren... han beder, som han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
