Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LIFLIGARE UMGÄNGE. DAGBOKEN.» 3
>... Jag vetx, fortsätter Fredrika, »att först efter den
vunna kampen komma änglar — himmelska sändebud,
himmelska krafter — att tjäna människan, och jag känner
så väl af egen erfarenhet lidandets utvecklande och väl-
görande makt. Jag vet, att
”det växer mycket bröd om vinternatt’,
och en gång skall äfven du besanna det.»
Den under vintern lifligt fortsatta brefväxlingen mellan
Fredrika Bremer och hennes väninna rör sig åter och åter
om religiösa ämnen. Fredrika söker med hela makten af
sin egen entusiastiska tro öfvertyga den af sorg och tvifvel
nedböjda modern, att blott kristendomen kan tillfredsställa
hennes djupaste behof, kan ge visshet åt det oafvisliga
hoppet, att hennes barn lefver i en himmelsk värld af lycka.
Några ord, som Fredrika Bremer följande sommar
citerar efter sin väninna, visa också, att denna, om hon
än under ett tidigare utvecklingsskede kunnat stanna vid
en deistisk lifsuppfattning, nu framträngt till en fullt kristen.
»Jag försöker att göra och vara det bästa jag kan; men
när jag ej räcker till längre, när jag med allt mitt bemö-
dande dock känner mina brister och fel verka ondt, då
kastar: jag mig med dem och allt till Frälsarens fötter och
ber honom ’ hjälpa mig och ställa allt till rätta. Och då
känner jag, att allt blir bättre och att det finnes likasom
ett andligt kitt i lifvet, som uppfyller och botar alla
luckor och sprickor, som våra fel förorsaka.»
Det är mer än sannolikt, att det i viss mån var Fred-
rika Bremers inflytande, som fört hennes väninna till den
ståndpunkt, hon i dessa ord antyder.
Fredrika tillägger i ett »långt och allvarsamt» bref af
22 april till fru v. Koch en önskan att få se sin väninna
på Årsta. »Port och hjärta stå här öppna för dig; häst
och vagn kan ej fela i staden, och ’ce que femme veut,
Dieu le veut.’»
Denna önskan är emellertid ej framkallad af någon
jeda vid ensamheten. Ännu märkes ingen skymt af en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
