Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANAS1E4a
4 LIFLIGARE UMGÄNGE. »DAGBOKEN:?
sådan. »Hvilka dagar har jag ej lefvat under denna
vinter och vår!» skrifver hon samtidigt till Böklin. »Hvil-
ken lifvets fullhet har jag ej njutit! Jag har ofta anat hos
mig en periodisk lifsstegring hvar dag men icke förrän
nu klart fattat den. På f. m. vanligen från kl.’8 till kl. I
lefver jag i känslor och tankar, hvad som ej kan beskrifvas,
hvad jag ej skulle tillåta mig att så för mig själf lefva och
njuta, om denna njutning icke vore grunden för min verk-
samhet för andra. .. . Ebben infinner sig dagligen kl. omkring
r, och sedan blir jag alltmer och mer Beata hvardagslag
ända tills afton. Dock kan floden återkomma på efter-
middagen, om vinden blåser. Men säkert kan jag räkna
på den med hvar soluppgång. Så har jag nu lefvat ällt
sen oktober månad utom den månaden jag vistades i
staden (januari); och utom ett och annat samtal med en
och annan ledamot af det hedervärda bondeståndet (mest i
stubb) består mitt dagliga tal för det mesta blott af tre ord,
som upprepas vid åtskilliga epoker om dagen och sägas
till min beskedliga piga, när hon tillsäger mig om frukost,
middag etc. De äro: ”Tack, Marie lilla” Och detta lif,
ville jag, kunde räcka beständigt. Så åtminstone känner
jag det nu.»
Ett förslag af öfverstinnan Silfverstolpe, att Fredrika
skulle tillbringa någon tid af vintern i Upsala, frestar henne
visserligen. »Tro, att mitt eget hjärta manar därtill», skrifver
hon, »och att både hjärta och förnuft icke spara att säga
mig, huru godt det vore mig att få på nära håll — jag me-
nar icke blott med afseende på tid och rum — umgäs med
flera älskvärda och intressanta personer där. Likväl kan
hon ej förmå sig att lämna Årsta. Som skäl anför hon,
att hon ej vill fara ifrån sin gamla trotjänarinna Lena, som
nu »går på grafvens brädds. Men ett annat skäl »är», det
medgifver hon, »att jag så förälskat mig i min enslighet
här, så att jag ej kan tänka på att öfvergifva denna min
första kärlek, som jag kanske ej mer får så ostördt njuta».
1 Ur ett bref till öfverstinnan Silfverstolpe, Årsta 11 febr. 1842.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
