Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÖNS SAG.
LIFLIGARE UMGÄNGE. DAGBOKEN.» 13
och på djupet af hans hjärta finnes en verklig skatt af
kärlek och godhet.’»
Gent emot Fahlerantz tog Fredrika Bremer Almqvists
parti; gent emot en annan af sina vänner, Lindblad, som
stått och kanske ännu stod under inflytande af den
genialiske diktaren, följde hon en motsatt taktik, dock all-
tid färdig att erkänna det stora hos Almqvist, hvar helst
hon fann det. »Almqvist har hvarken reda på himmel eller
helvete», utbrister hon en gång; men kort därefter, då hon
under sitt besök i det von Kochska hemmet på nyåret 1842
hört hans sånger, skrifver hon, drifven af ögonblickets impuls:
»Jag har orätt! Jag har hundra, tusen, millioner gånger
orätt. Almqvist förstår himmeln; han har själf varit där
och där hört — ej hvad han gifvit oss i romaner och filo-
sofemer — men hvad han säger i toner, i musik. Han
har hört himlarnas körer, han har upptecknat dem.. Ack,
att jag först i dag fått höra dem! Det är det enda af
Almqvists ande, som trängt mig in i själens innersta, det
enda af kans, i hvilket jag utan en fråga, utan en tvekan,
utan ett zzen kunde tillbedja i stilla förtjust hängifvenhet. . . .»
Då Fredrika Bremer skref denna biljett, stod hon i
ganska liflig beröring med Lindblad med anledning af en
Operatext, som hon försökte att utarbeta åt honom. Re-
dan 1837 hade han bedt henne därom, och då var det
Undine-idéen, som lockade Fredrika. Nu hade de däremot
kommit öfverens om ett fosterländskt motiv, sägnen om
Blenda. Att Fredrika samma höst som hon gaf sin själ
luft i Morgonväkterna med ifver kastade sig in i detta nya
diktämne, visar kanske bäst, hur rikt och fullt hennes inre lif
gestaltade sig då i ensamheten. »Jag drömde här om natten».
skrifver hon från Årsta den 19 november, »om den scen,
i hvilken Blenda och prinsen äro i tältet, och man väntar
på signalen, som hon fördröjer men som man vet måste
komma och som man ser nalkas, under det hon släcker
lampa efter lampa; och natten rufvar öfver lägret, med
mordlågor dolda i sitt sköte, som man väntar hvart ögon-
blick skola utbrista, och tystnad råder, som man anar skall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
