Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»SYSKONLIF.? RELIGIÖSA INTRESSEN: 71
nandet. Alla erkänna, att "älska Gud öfver allting och din
nästa såsom dig själf är det rätta och godai lifvet. Mänsk-
ligheten måtte ha ett moraliskt organ af helt annan be-
skaffenhet (i afseende på dess likhet hos alla individer) än
det intellektuella» . . . »Gärna vill jag äfven tro, tillägger
hon, »att en tid skall komma, då vetande och tro ej för
den större allmänheten skola stå som stridande makter;
och att då äfven den större mängdens sinnen skola kunna
fatta religionsläran på ett djupare sätt, än nu är vanligt,
och en större enighet i det religiösa vetandet uppkomma.
(Djupsinnighetsorganet skall upparbetas.)»
Böklins uppfattning af sektväsendet var ej lika för-
hoppningsfull. Särskildt hade han nu på 40-talet, sedan
han blifvit kyrkoherde, en erfarenhet af läseriet som sekt-
rörelse, hvilken gjort honom afvog däremot. Det visar sig
i hans bref af 23 juli 1847, svaret på Fredrikas ord om
läsarne.
sI julbrefvet säger du något om ”’de bättre läsarnes
speciellare (personligare) förhållande till Gud’, som jag
bland mycket annat lade ett märke vid för att därom
säga dig min mening vid tillfälle. Detta speciella förhål-
lande (nåden), att Gud blir enskild, personlig, umgänglig
med människan, är — som du vet — kristendomens innersta
väsen. och skulle det oftare förekomma hos läsarefolket än
eljest i den normala kyrkan, så vore läseriet så långt ifrån
att vara sekteriskt, att det fastmer måste anses som ett
förhöjdt kristligt lif. Och med många sekter förhåller det
sig verkligen så, att de synas vara ett partiellt, om också
ensidigt uppblomstrande, och därför gärna både tolereras
och skyddas af det sant kyrkliga lifvet.
Men hvad det svenska läseriet angår, så är både feno-
menet och begreppet därom så sväfvande, att jag ej kan
säga hvad det är. Läsarenamnet kan enhvar få bära, som
kommit att gifva akt på sin invärtes människa och dess
behof och sålunda blifvit något främmande med världs-
förströelserna . . . För öfrigt, och i det mesta, är läseriet
ingenting annat än det värsta, nämligen en depravation af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
