Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»HEMMEN I DEN NYA VÄRLDEN.» 175
sydstater i vapen mot hvarandra -— kunde ej annat än
väcka ond blod bland slafveriets försvarare. Hon förutsåg
själf denna följd af sina ord men kände sig oemotständligt
manad att, trots allt, ärligt uttala sin öfvertygelse. Här
gäller hvad hon af annan anledning skrifver till Böklin
den 5 februari 1852: »Om jag förvärfvat något väsentligt
genom mitt vistande bland starka och kämpande andar i
andra länder, så är det — så vill jag hoppas — ett modigare
sinne att tala för den sanning, jag erkänt och vill allena
tjäna, och därför bära hvad jag måste bära af inskränkta
och fördomsfulla andar eller af ädla men annorlunda tän-
kande sinnen. Gud uppehålle mig därvid!»
Från England klandrades äfven (så t. ex. i en artikel i
British Atheneum 1853) att hon gick för mycket i enskild-
heter och talade för mycket om sig själf, en beskyllning,
som äfven uttalades i den svenska pressen.
Fredrika är själf den första att erkänna denna brist;
som också i den 1866 utgifna upplagan blifvit afhjälpt.
»Ett ärligt, allvarligt arbete är det nog», skrifver hon den
16 september 1853; »men för mycket småsaker, fruktar jag.
ha influtit, som draga ut arbetet och försvaga dess verkan.
Jag har ej kunnat hjälpa det; jag fann för mig ett så stort
material af hvarjehanda och — jag har varit så ensam vid
arbetet. En vän hade kunnat säga mig hvad jag kunde
låta bortfalla; ensam har jag ej rätt sett min väg, eller
vetat att välja.»
Det lefvande, allt igenom personliga i uppfattning och
skildring, som för en nutida läsare mer än uppväger alla
brister, hade flertalet dåtida recensenter ej öra för. Men det
fanns en stor allmänhet, som lät sig ryckas med däraf och
hvars entusiasm var Fredrika en borgen för arbetets värde.
»Jag har nu en tid lefvat under bruset af de ekon, som
mitt arbete framkallat. Mycket däri har varit glädjan-
de, mycket också för mig smärtsamt. Ack! Det kunde
näppeligen blifva annorlunda. Arbetet var af en farlig art
och kunde väl ej undgå enstaka klippor och skär, dels
genom mina egna fel, dels genom andra personers miss-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
