- Project Runeberg -  Fredrika Bremer : biografisk studie / Senare delen /
178

[MARC] Author: Sophie Adlersparre, Sigrid Leijonhufvud
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

178 ENSKILDT LIF. FILANTROPISK VERKSAMHET.

äfven i Europa (genom England och Frankrike), så hade
denna tid hemma varit mig svår att uthärda.»

Nya djärfva resplaner börja också snart, om än i af-
lägset fjärran, hägra för Fredrika Bremer. »Vet du hvad
som leker mig i hågem, skrifver hon den 5 jan. 1853-
»Jo, en blick in i Ryssland” och Sibirien — denna tysta,
hemska Minotaurus, som ligger i öster om oss, tyst rufvande
på rof, slukande människor! Ryssland har visat, att det
har vulkaniska ämnen af frihetskärlek och rättsinne glö-
dande under berget, som betäcker dess statskropp. Men det
bleka kalla Sibirien håller det i tygeln och uppsväljer i
sina kalla grufvor hvarje frisinnad landets son. En ädel,
varm socialist, sådan jag sett och hört i Amerika, predi-
kande socialismens läror i Ryssland inför Sibiriens Gorgone-
hufvud — det är en scen, som vore ny och pikant nog.>

Hemmet, som Fredrika Bremer dock, så länge hennes
gamla mor lefde, ej hade någon allvarlig tanke på att
lämna, syntes henne fortfarande fruktansvärdt ödsligt. Visser-
ligen hade hon sin syster Charlotte och hennes man nu i

Stockholm eller på Årsta, som justitierådet Quiding skötte;

men de kunde ej för henne ersätta Agathe. De voro för
henne >ett trefligt folk, men ändå utanför det innersta?
och hon sörjer ofta öfver att finna sig »så oändligen ensam
på jorden, med ingen mer nära att tala med, att förstås
utaf, att lefva med i innerlighet...»

»Dig har jag kvar ännu för min själ att lefva, att tala
med, dig ensam i Sveriges, skrifver hon den 13 september
1852 till Böklin.

För de båda gamla vännernas tankeutbyte lade emel-
lertid afståndet hinder i vägen. >»Vi äro för långt åtskilda»,
utbrister Böklin en gång3 helt sorgmodigt; »där uppkomma
alltför stora klyftor och tomrum i vår umgängelse. Du

? En på Kungl. biblioteket i Stockholm förvarad, med Fredrika
Bremers stil skrifven förteckning på böcker, som hon d. 22 febr. 1855
dit återlämnat, upptager endast arbeten om Ryssland.

2 Enligt bref till fröken Afzelius, Årsta 8 aug. 1848.

32 december 1855.

VER AKSAI

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:06:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/frbremer/2/0190.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free