Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
200 »HERTHA.»
skilja på dessa; huru ofta ha de ej böjt sig för uselheten,
emedan de ej förstått att vara starka med mildhet och
värdighet. Kvinnans uppfostran och ställning i samhället
är ännu full af skefhet och lögnaktighet.»
Några månader senare skrifver hon:
»Hvad våra ogifta kvinnor i Sverige, både yngre och
äldre, ännu i allmänhet storligen behöfva är — frihet och
ett starkt medvetande om dess värde samt om deras egen
förmåga att bruka den. En ädel själfständighet, hvila vid
sig själf och Gud allena är första villkoret för all högre ut-
veckling och sällhet.
I allt hvad jag skrifvit har jag något arbetat därför;
men jag hoppas, att innan jag dör, skall mitt arbete gifva
ett mera helt resultat. Jag skall härefter mera koncentrera
mina krafter därpå, mera uteslutande lefva därför.»"
Fredrikas första impuls synes hafva varit att i dikten
gifva gestalt åt det ideal af framtidens kvinna, som först i
Nya världen blifvit henne klart. Men denna »Aurora», som
hon älskar att kalla henne, undanträngdes under vistelsen
hemma af en annan bild. Idealet hägrade ännu i ett af-
lägset fjärran. Det var bilden af den i trånga förhållanden
uppvuxna, mot fördomar kämpande kvinnan, som mäktigast
skulle verka på hennes samtid, på hennes eget lands döttrar;
i den skulle de känna igen sig själfva. Och så uppstod
planen till Hertha: »En tragisk gestalt af en kvinna med
stora krafter och en ljustörstande själ i den trånga, luft- och
ljuslösa värld, som våra lagar och vårt samhälle beredt
henne.»?
Under loppet af ungefär ett år utarbetade Fredrika
sin nya bok, »första grödan af den nya världens anda, för-
mäld med svenska förhållanden»; och den 19 februari 1856
skrifver hon till Böklin:
»I går under den skönaste, klaraste solnedgång, som
ända till dess sista stråle upplyste mitt rum, afslutade jag
min Hertha, hvars sista ord äro:
= Ur ett bref till S. A. Hedlund, Sthlm 3 febr. 1854:
2 Ur ett bref till Böklin, Sthlm 17 dec. 1855.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
