Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»HERTHA.» 199
kiska stelheten; där är en regelmässighet, full af lif och
behag; och uttrycket — ja, så bör hon se ut, den nya
världens kvinna, hon som, uppburen af en allmän anda,
full af välvilja, kan utan kamp och protest utveckla sin
naturs fullhet och innerlighet, så bör hon le, blicka, röra
sig, hvilande i denna, som i en inre värld af sanning, god-
het och skönhet; så fast bör hon vara och likväl så ljuf,
så gudomligt viss, så himmelskt harmonisk och god, så
bör hon verka! Och då, då — skall den nya världens
nya dag gå upp. s !
Jag såg på bilden, jag betraktade den, tills mitt hjärta
svällde af värme och ögonen af tårar. Jag grät framför
detta nya skönhetsideal, icke blott därför att jag själf var
så fjärran därifrån, nej, af beundran, af glädje, af hopp, i
känslan att jag här såg den nya världens kvinna, den
Galatea, som nu sofver i marmorn men som skall få lif
en dag af gudomlighetens fläkt.»"
Att i sin mån bereda denna nya dag, det stod för
Fredrika efter hennes återkomst från Amerika såsom
hennes egentliga uppgift. Häromkring ville hon koncentrera
sin litterära verksamhet. »Jag längtar till diktens skapel-
ser, där jag kan känna mig mera fri och mera hemma”,
skrifver hon under arbetet på resebrefven. »Ty Amerika
utvecklade inom mig länge slumrande frön och gaf mig
att göra för hela min lifstid. Soliga Amerika, dig skall
jag evigt tacka! Men för Sverige vill jag lefva.»?
På hösten 1853, då Fredrika afslutat sina amerikanska
bref och gör upp planer till ett nytt arbete, säger hon:
Närmast mitt hjärta ligger mig mitt eget köns utveckling
i tanke och arbetslif, och på ett eller annat sätt måste jag
verka därför. Den nya kvinnan fostrar den nye mannen;
och släktets upphöjelse förutsätter hennes. Det finnes en
sann och ädel ödmjukhet; det finnes ock en usel och för-
aktansvärd. O, huru litet har man ej lärt kvinnorna att
: Hemmen i Nya världen II, s: 477—18.
2 Ur ett bref till Böklin, Sthlm 5 febr. 1852.
3 I ett bref till Böklin af den 16 sept. 1853:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
