Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SHERTHA.? 205
har djupa rötter hos Fredrika Bremer. Den bestämmer
från början det sätt, hvarpå hon tillägnar sig sin vän Böklins
lärdomar, och den framskymtar ofta i brefven till honom
särdeles mot slutet af 1840-talet. Sista vintern före sin
resa talar hon sålunda om detta »något», »som på den full-
komnade tankens grundval uppstiger till himla». »Det är,
tror jag, lifvet själf i dess högsta intensitet af kärleksfullt
vara», säger hon och tillägger tveksamt frågande: >»Är jag
egenkär i stor skala, om jag kallar detta den kvinnliga
principen, skapelsens Eva, sista finaste länken emellan jorden
och himmeln?»’
Den dröm, som Fredrika här blott i förbigäende an-
tyder, hade nu med förnyad styrka bemäktigat sig henne.
Anledningen därtill var, att hon börjat studera den ädle
schweiziske tänkaren Vinets skrifter och i hans betonande
af samvetet såsom det centrala hos människan funnit sin
egen aning bekräftad.
»Hvarför blef din lära för mig tillfredsställande, in-
spirerande?» fortsätter hon nu i brefvet till Böklin. »Det
var emedan den motsvarade mitt samvetes fordringar på
Guds rättvisa, min känslas, min djupa sympatis fordringar
på alla lidande väsens (äfven naturväsens) slutliga förklaring
och lycksalighet; emedan den lät mig se lidandet hemma
i Guds eget hjärta och försoningens och pånyttfödelsens
källor äfven där och människan delaktig af dess kraft:
emedan din lära, med ett ord, tillfredsställde mitt kännande,
tänkande samvete; och där den ej var mig fullt tillfreds-
ställande, så var det åter (och är) på grund af någon mitt
sympatiska samvetes omuteliga fordran . - -
Och nu, min vän, skulle du anse mig högmodig, om
jag fordrar för detta mitt samvete, just emedan det är djupt
kvinnligt och för det kvinnliga samvetet emedan det är det
mest älskande mest sympatetiska, emedan det är skapa:
rens sista ord på jorden (nämligen i skapelsehistorien, i
varelsernas utvecklingskedja), fordrar därför rätt att blifva
hördt, att få gälla, som vittne om sanningen, om tingens
: Ur bref till Böklin Årsta 25 nov. 1847-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
