Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I SCHWEIZ. FRIKYRKAN. 227
beundran, ja väl stundom med litet ringaktning, där jag
såg tydligen, att brist på tanke var värnet för deras tro.
Att du kämpar med hvarje tillvarelsens varulf och icke
låter den gå, innan den för maningen af dess kristna namn
förvandlar sig till dess rätta väsen och gestalt, det gör dig
till min själs evige vän och ledsagare, den, hvars blick jag
evigt kommer att söka, att rådfråga i hvarje ny natt och
hvarje ny dag, som uppgår öfver oss här och härefter.»
Fredrika är nu så mycket mer angelägen att klargöra
sin uppfattning inför sin vän, som han börjat misstänka
henne för reformerta sympatier. Med anledning af hennes
försvar för Trottets skrift om dopet säger han nämligen:
»Jag ville, min lilla Fredrika, icke gärna inleda dig i
våra dagars konfessionella tvistigheter, men ett såge jag
gärna, att, om du begifver dig ut i svallet, du icke måtte
förlora känningen af den fasta grunden, vår lutherska kyr-
kas fasta tro på sitt verkliga och väsentliga samlif med
hufvudet Kristus genom sina nådemedel; ty det är denna
heliga mysticismus, som den reformerta förståndigheten,
äfven den calvinska, låter fara.»?
»Frukta ej, min vän, skrifver Fredrika lugnande till
svar, »att jag någonsin skall öfvergifva den ”lutherska ge-
digenheten’, såsom du kallar den. Den är mig för dyrbar,
för nödvändig för den högsta andlighet (som just därför
äfven har en kroppslighet).>
Men hon är för mycket upptagen af de nya utsikter
hon vunnit att länge kunna dröja vid sin väns farhågor.
»Hör du min andes tysta samtal med dig? — så börjar hon
brefvet.3 »Ser du, huru mitt öga söker ditt vid hvarje nytt
ljus, hvar ny syn, som Gud låter uppgå för mig, söker dig
för att meddela och för att få eller rättare för att i djup
förening med dig fullt mottaga de goda gåfvorna, uppfånga
andens hviskande, skåda, tyda, tillbedja? Ack, emellan
oss äro hafven och Alperna, och om du än anar mitt sam-
1 Ur ett bref till Böklin, Sthlm 17 sept 1854:
2 Ur ett bref från Böklin, 8 sept. 1856:
3 Lausanne 13—16 februari 1857.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
