Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
364 PÅ ÅRSTA. SLUTET.
Den låg däri, att hon, såsom det vid hennes död uttalades,
representerade den då lefvande generationens »renaste käns-
lor och ädlaste instinkter i en lång utvecklingskedja».’
Djupare än förlusten för vitterheten kändes vid hennes
bortgång saknaden af hennes öfverlägsna personlighet, som
med sin djupt kvinnliga intuition och vibrerande sympati
för tidens innersta behof och sträfvanden förenade så myc-
ket viljekraft och mod och som väl kunde misstaga sig om
rätta sättet att uttala sin öfvertygelse men aldrig svika eller
förtiga den.
Ehuru Fredrika Bremer med vaket intresse följde många
tidens frågor, är det dock egentligen en, till hvilken hon
oupplösligt knutit sitt namn. Själf helt genomträngd af
tron på kvinnans höga uppgift, gjorde hon alltmer med-
vetet till sitt främsta mål att öppna samtidens blick därför.
Hon blef genom makten af sin personlighet första före-
språkaren i vårt land för en ny tids uppfattning af kvin-
nan. I detta hänseende blefvo hennes ord tändande gnistor,
och det är ej minst med tanke härpå, som hon säger i sitt
testamente: »Hvad bäst jag äger har jag nedlagt i mina
skrifter, synnerligen i de senaste, och dem testamenterar
jag till smitt folk.
"Ur en nekrolog af E. v. Q[vanten] i Nya dagligt allehanda 2
jan. 1866.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
